"Mika Kohonen, säg Mika Kohonen, Mika Kohonen, säg Mika Kohonen" ekade det i Avicii Arena.
Spelarna turades om att lyfta pokalen på podiet framför den stora röda Storvretaklacken men huvudtränaren som det ropades efter han tog inte direkt nån större plats. Han stod nedanför podiet, bakom alla spelarna, och höll en låg profil. Men sedan var det som att han lyssnade till supporterropen, tog mod till sig och traskade upp på scenen och greppade SM-pokalen innan han lyfte den till ett rejält jubel.
Men han vägrar gå med på epitetet publikfavorit när UNT sträcker fram mobilen för att banda samtalet.
– Nej, nej, nej. Men vilket jävla lag vi har. Det här laget kommer bli bättre och bättre för varje år. Jag är så makalöst stolt över spelarna och ledarstaben. Vi fick inte matchen dit vi ville men den mentala styrkan på det här unga laget är något annat. När det gäller som mest i sista tycker jag att det är betydligt bättre än Falun.
Samtidigt hyllade han motståndaren.
– Falun ska ha cred. Den här typen av Falun, har disciplin, stort hjärta och försvarar, som vi. Hatten av för deras vilja och deras målis som gör några sjuka räddningar i tredje. Vi har starka pojkar.
De är ganska unga de som gör målen.
– Jo, men det är ju våra ledade spelare, de unga. "Gabbe och "Sacke". Och jag tycker att Filip Eriksson höjer sig i sista perioden och den där Hampus Nydenfeldt kan det bli något bra av, den pojken kan spela.
Hur bra?
– Det finns inga gränser men man får inte glömma att det alltid är en process och det går inte alltid spikrakt. Men som vi pratade om innan finalen, vänta bara fem sex år, då är det säkert nån annans huvudvärk, men då blir det häftigt och då vill jag titta.