Inför Pixbo hemma hade sex matcher slutat i tre förluster. Efter Pixbo är det fyra torsk på sju matcher. Förra säsongen tog det Sirius 15 (!) omgångar innan de hade åkt på smörj tre gånger och 21 tills den fjärde torsken kom.
Sirius är med andra ord solklart mycket sämre i år. Så här långt. Samtidigt har de ett bättre lag på papperet med förstärkningar i form av landslagsspelaren Amanda Delgado Johansson i först hand.
Så här kan det inte fortsätta men det är dags att mana till lugn. Det är för tidigt med en orosanmälan. Förväntningarna på laget tynger rejält nu när det går tungt och det finns mycket att jobba med för tränare Marko Palosaari (tillbaka i båset mot alla odds trots sjukdom) – minst sagt.
Han med kollegor borde skippa en träning på planen och i stället boka upp ett konferensrum och jobba stenhårt med taktiktavlan och en overheadprojektor. Målproduktionen har varit svag och är fortfarande ett problem men i fokus borde försvarsspelet vara. I alla fall med tanke på hur det såg ut under lördagen i IFU Arena.
Det var häpnadsväckande hur omarkerade motståndarna – gång på gång – fick stå framför landslagsmålvakten Matilda Östlund Visén, som på egen hand ”kastade in” en boll i målet, i den andra perioden. Typexemplet var Cajsa Elms 3–1 men det hände vid en rad tillfällen. Även gästernas fjärde mål gjordes av en fri spelare i slottet, högre upp denna gång.
Siriusspelarna måste vända på huvudet och se vad de har bakom sig. Det hände att de gjorde det. Vid tillfällen då Pixbo snabbt lade upp bollen för ett frislag och därmed var det målchans direkt för Mölnlyckelaget.
I den här matchen bjöds det på så många exempel på hur man inte ska spela försvarsspel från Siriusspelarna. Det blev dock bättre i den sista perioden, värt att påpeka.
Sedan har Sirius själva varit öppna med att man inte hittat rätt i formationerna. Än finns det tid att göra det. Och tids nog ökas konkurrensen på rejält när långtidsskadade spelare som Virve Bjerkefeldt, Amanda Ljunggren och Mia Vallenius blir friska.