Ni kan historien om hur Mika Kohonen förra året skeppades iväg från Storvreta.
LÄS MER: Tvingas bort från Storvreta
Det blev rubriker och många, inklusive honom själv, hade en hel del synpunkter på beslutet. Karriären fortsatte i finska SPV. Men de regerande mästarna hade det trögt i serien (blev bara sexa) och föll redan i kvartsfinalen mot Vikingiit.
– Vi gick igenom lite det vi gick igenom i Storvreta. När man bara vinner försvinner passionen lite och fajten blir lite mindre. Vi fick inte ihop det över hela säsongen. Vårat lag har tidigare vunnit genom hårt jobb och att vara bättre tränade, men när man börjar tappa någon procent så blir det jämnt, säger Kohonen om säsongen och fortsätter:
– Sedan orkade vi inte när vi fick fyra landslagskillar skadade i de två första slutspelsmatcherna.
För egen del tycker han att det gick bra. Han hade bäst plus/minus-statistik i laget och poängmässigt snittade han en poäng per match men då ska man komma ihåg att han under stor del av säsongen fick flytta ned från sin centerplats för att vara back. Mycket på grund av skador.
– Att vara i försvaret är inte så stor skillnad mot centerspelet, men klart att det är annorlunda.
Så karriären fortsätter som back nu?
– Det hoppas jag verkligen inte. Och i landslaget vill de att jag ska vara center.
Han säger att hans tidigare sargade kropp, men bland annat knäoperationer, känns bra och att den kan tillgodose sig träningen bättre än tidigare.
– Realiteten är ju att jag är 38 år och att de snabba egenskaperna inte är så snabba än. Efter den stora operationen jag gjorde borde jag ha vilat ett helt år, men jag hoppade in efter sex månader. Nu börjar det mer likna så som jag vill spela.
Sedan en vecka tillbaka är han hemma hos familjen i Alsike igen. Frågan är var han spelar nästa säsong?
– Nästa säsong är helt öppet. Först måste jag ha klart vad familjen vill men det kan bli så att det blir Sverige igen.
Om det blir spel hemma, vad tänker du då?
– Jag tänker ingenting mer än i ett vinnande lag i SSL.
Kan du utveckla?
– Nej, det finns ingenting att utveckla. Nu måste jag börja processen. När det finns något att berätta kan jag berätta.
Hur är relationen med Storvreta nu?
– Kärlek. Storvreta som klubb är densamma som den alltid varit. Jag har pratat med de killar som jag alltid pratat med. Det tråkiga med det där (uppbrottet) var att det var en massa rykten och att folk snackade om saker de inte visste något om.
Häromdagen drog han igång träningen igen och närmsta siktet är inställt på eventuella landslagsuttagningar till landskamper och läger längre fram i vår. I december väntar ännu ett VM, i Riga i Lettland, och klart är att Kohonen tänker sig stå redo i den finska landslagströjan även då.
– Absolut! Det har varit rödmarkerat sedan förra sommaren, säger han.
Han har följt sitt gamla lag noga under säsongen och när den andra semifinalen spelades under tisdagskvällen fanns han på plats i Fyrishov. Hans tidigare vapenbroder i Storvretas förstafemma, Hannes Öhman, har ju som bekant fått en allt större roll på Storvretas ledarsida. Kohonen tror att det har betytt en hel del för laget.
– Han var väl den injektion som behövdes för att byta kurs. Jag vet ju hur han är som person och kunskapen kring spelet. Han är inte rädd att säga saker rakt ut till vilken spelare som helst. Jag tror att Hannes och Stefan kompletterar varandra bra.
Han har lika svårt som de flesta andra att se vilket lag som ska gå vidare och nå finalen på Tele 2 Arena i Stockholm. Det var femti-femti, innan serien drog igång och efter att det nu står 1–1 är ju läget likvärdigt.