Mattias Samuelsson i sin comebackmatch i Falun.
På vägen till Falun kom en notis i telefonen om att Storvretas laguppställning hade publicerats. Normalt är min första tanke att kolla om det saknas en viktig spelare i form av Albin Sjögren eller Tobias Gustafsson. Nu var min första tanke att se om en spelare i stället fanns med. Det gjorde han. Nummer 13 var tillbaka!
Jag log för mig själv. Storvreta kunde ju ha valt att mjukstarta klubbikonen i mötet med nästjumbon AIK i förra omgången. Eller jumbon Gävle på fredag.
I stället var det rätt in i hetluften som gällde. Mot den stora rivalen och i deras egen kula.
När Samuelsson klev in på planen tillsammans med 34 år unge Rasmus Sundstedt kunde det lika gärna ha varit för två år sedan. Eller tio. Inte för Samuelsson själv som var nervös och pirrig men från sidan såg det bara självklart ut.
När han klev av gjorde han det utan att ha varit inne på ett enda mål bakåt och efter att ha sett ut att ha superligatempot i kroppen. Imponerande.
På mindre än ett år har Storvreta gått från en femteplats till att nu leda superligan. Detta efter att ha tappat en försvarsgeneral som Robin Nilsberth. Och det är det starka försvarsspelet som är skillnaden. Storvreta gör inte fler mål men man släpper in betydligt färre. 118 i fjol är nu med fem matcher kvar 64 till antalet.
Lagledningen med Mika Kohonen i spetsen ska hyllas. De har fått pussla rejält när den ena backen efter den andra saknats. Carl Kostov-Bredberg har missat många matcher, Filip Stenmark och Sundstedt likaså. Att Tobias Gustafsson vilades under en period inför VM och att Rasmus Andersson i viss utsträckning också varit borta har man nästan glömt. Vikarier har kommit in och fyllt luckorna med bravur. Nyckeln har handlat om en struktur och tydlighet som gjort att i stort sett vem som helst i truppen kunnat utföra grundjobbet på ett bra sätt. Sen får man inte glömma att Måns Parsjö kommit in och tagit vid på bästa sätt efter Viktor Klintsten. Parsjö har faktiskt lyft Storvretas målvaktsspel en nivå.
Matchen i Falun var långtifrån en av de mest högkvalitativa stormöten som spelats. Men vi fick hettan. Och dramatiken. Inför fullsatta läktare. Och det räcker långt.
Mattias Samuelsson fick aldrig avsluta på topp för två år sedan. Finalförlusten inför tomma läktare i Gävle är inget vidare roligt minne.
Kommer det en ny chans till det perfekta slutet i vår?
Samuelsson efter finalförlusten mot Falun i Gävle 2021.