Innebandyvärldens största rivaler, Sverige och Finland, hade haft en lyckosam period i var. Finland den första och Sverige den andra. Ställningen var 2–2 och nästa mål skulle bli oerhört viktigt.
Det blev mer än så.
Det blev matchavgörande. Och det var Henrik Stenberg som ordnade 3–2 och en blågul guldfest när han – med en hand – från nära håll skickade in bollen i nät sju minuter in på slutperioden.
Berätta om målet!
– Jag har väl egentligen inget minne förrän bollen kommer fram till mig, det är bara att dra på. Så hårt man kan med en hand i alla fall. Den satt i krysset!
Det blev guldmålet – och poäng nummer 100 i landslaget. Den poäng som han efter semifinalens två assist hoppades få kvittera ut i finalen.
Stenberg hade ju sedan tidigare avgjort en SM-final åt Storvreta. Nu har han också avgjort en VM-final.
Hur högt rankar du det här?
– Den här och Warbergs-finalen är ganska lika. Den ena är med klubblaget och den andra med landslaget. Det är på samma nivå.
Vad tänkte du när slutsignalen gick?
– Man tänker inte så mycket, man springer mest runt och skriker.
Så långt VM-finalens avgörande. Men den otroligt jämna finalen hade en start av finsk prägel. Jani Kukkola skickade in 0–1 till lejonen redan efter 26 sekunders spel. En chockstart för Sverige, även om Stenberg inte ville erkänna det. Sedan fyllde Finland dessutom på med 0–2 innan den första perioden var över.
Någon behövde lösa upp eventuella svenska nervknutar och det gjordes av Stenbergs Storvretakompis Mattias Samuelsson i början av mittperioden (se separat artikel).
Rasmus Sundstedt erkänner att det målet var viktigt med tanke på den jobbiga starten.
– Vi fick ju inte den starten vi hade i går (i semin mot Schweiz då Sverige gjorde 6–0 i den första perioden), men samtidigt visste jag att vi har ett grymt lag och att moralen är stark, säger Sundstedt.
Ljudvolymen i Scandinavium höjdes rejält i och med Samuelssons mål, eskalerade när Robin Nilsberth kvitterade till 2–2 men slog nog alla rekord i samband med Stenbergs avgörande och slutsignalen.
Publiken bidrog till guldet enligt Sundstedt.
– Den hjälpte oss. Vi fick energi av deras peppningar på läktaren.
Om du jämför det här guldet med det första (2012), vad säger du då?
– Det första är väl störst, men det går egentligen inte att jämföra med att spela inför en hemmapublik på 12 000.
Guldfirandet inleddes såklart direkt vid slutsignalen, men hur det skulle fortsätta visste inte Stenberg.
– Nä, men jag tror att det är det minsta problemet.