Tårarna sprutade ur Anderssons ögon när han redan två och en halv minut in på finalmatchen leddes ut från Avicii Arenas innerplan av fystränaren Jonas Anshelm.
Andersson visste redan där och då att det var slutspelat.
– Jag skulle skjuta och det bara smällde till i låret. Det är samma skada som jag haft flera gånger tidigare men nu var det länge sedan och det kom den från ingenstans, säger han till UNT efter matchen.
Efter att ha fått följa resten av matchen från sidan och sedan fått vara med om det stora guldjublet vid slutsignalen kom tårarna igen.
– Det är så mycket känslor. Det här betyder så mycket för mig. Sedan jag började lira innebandy har det här varit ett stort mål för mig. Men det är tungt att inte få bidra, säger han.
De blandade känslorna är lätta att förstå. Men segern för Storvreta innebar hans första SM-guld i karriären.
– Det här är bara början. Det känns som att vi har något sjukt bra på gång, säger han.
Huruvida det kom några tårar från Andersson eller någon annan i Storvretatruppen redan under fredagskvällen är oklart men Andersson berättar hur spelarna på lagkaptenen Tobias Gustafssons initiativ, samlats i ring och berättat om sina innersta tankar och känslor.
– Alla öppnade upp sig. Det var djupare och mer personligt än tidigare. Där och då såg vi varandra i ögonen och kände att vi skulle lösa det här tillsammans. ,