Rebecka Janssons farfar Lars-Gunnar "LG" Jansson under sin tid som tränare i AIK tillsammans med sönerna Stefan (Rebeckas pappa) och Magnus som då spelade i Djurgården.
Rebecka Jansson, eller ”Janne” som alla kallar henne, kom från ingenstans och gjorde succé för Sirius förra säsongen i superligan och framför allt i slutspelet. Det är ingen slump att UNT träffar Sirius hetaste spelare på årets varmaste dag. Solen steker och från platsen högst upp i den nya skyskrapan i Hammarby Sjöstad kan Jansson se hela Stockholm åt ena hållet – och finalarenan Globen åt andra.
– Det var otroligt skönt att det flöt på så som det gjorde. Jag kunde inte önska mig något bättre. Hela laget gjorde att jag kom in i det jättebra och det skapade en trygghet för mig, att jag kunde göra det jag var bäst på. Trygghet och självförtroende gjorde att det blev som det blev, säger Jansson.
Hon kommer från en riktig hockeyfamilj med pappa Stefan Jansson och farbror Magnus Jansson som båda spelat i elitserien. Farfar är ingen mindre än radiolegendaren och tidigare tränaren Lars-Gunnar ”LG” Jansson. Någon hockey har det dock inte blivit för ”Janne”. I stället var det fotboll som gällde i unga år.
– Jag började när jag var typ fyra. Några kompisar började på innebandy, men jag kände att… nej. Sedan lyckades de få med mig på en träning några år senare när jag var runt sju och då fastnade jag för det, säger hon.
Fotbollen och innebandyn gick att kombinera fram till 15-årsåldern, men sedan behövde hon göra valet – som föll på innebandy.
– Jag hade lite skadeproblem med knäna och det gjorde helt enkelt mer ont att spela fotboll än innebandy. Det var lite på det viset, men sedan hade innebandyn blivit lite roligare också.
Jansson spelade då i AIK:s akademi och i hennes lag (födda 2000) återfanns bland annat Emma Engström, numera i Eskilstuna United, samt Filippa Wallén, nu i Vittsjö.
– Det var en bra årgång.
Satsningen på innebandy fortsatt i Bele Barkarby och det var där som hon första gången sprang på tränaren Marko Palosaari. Något som ska visa sig ha stor betydelse för Uppsala och Sirius några år senare.
– När jag var runt 13 så blev jag uppflyttad en årskull i Bele Barkarby som var ett av de bästa lagen i Sverige då. Jag har väl alltid gett allt och tyckt att det har varit så himla roligt. Det är det som har gjort att det gått väl.
Rebecka Jansson (17) under SM-finalen 2019 för Täby.
Helt spikrak har dock inte vägen till succé i Sirius varit. ”Janne” testade tidigt på spel i superligan med Täby utan större lycka. Efter att ha tappat mycket av glädjen lämnade hon för spel i allsvenskan med Telge. Något som vände karriären.
– Det var lite olika anledningar. Dels hade jag lite skadebesvär, dels fick jag inte så mycket speltid vilket gjorde att självförtroendet och motivationen gick ner. Då valde jag att gå ner till allsvenskan och Telge för att få tillbaka motivationen, självförtroendet och framför allt glädjen som jag hade tappat lite. Nu i efterhand är det det bästa beslutet jag kunde ha tagit. Det gynnade mig jättemycket. Sedan kom coronan och så hamnade jag i Sirius, lite slumpmässigt.
Och det är här som Marko Palosaari gör entré igen i Rebecka Janssons karriär. I början av 2021 skadade Amanda Ljunggren knäet allvarligt för Sirius. Då slog Palosaari en signal till sin gamla adept från Bele Barkarby. Resten är, som det brukar heta, historia. Jansson kastades direkt in i förstafemman på Ljunggrens plats. I superligan gjorde hon tolv poäng på tolv matcher och i slutspelet var hon i en klass för sig. Sju poäng på fyra matcher i kvartsfinalen mot Mora.
– Jag trodde inte att jag skulle komma in på lån och gå rakt in i förstafemman. Det var bara positivt utöver att jag fick komma dit, säger Jansson och fortsätter:
– Jag tyckte att jag kom in i laget och spelet hyfsat snabbt. Framför allt tyckte jag att det var himla kul att få spela innebandy igen. Det kändes hyfsat normalt så jag bara körde på och så blev det som det blev – och det blev ju bra.
Du har aldrig varit en stor poängspruta, varför lossnade det direkt i Sirius?
– Jag tror att mitt val att gå ner till Telge och allsvenskan gjorde att jag byggde upp mitt självförtroende och min glädje till innebandy. För mig är det väldigt viktigt att ha när man spelar. När jag kom till Sirius var jag bara sjukt taggad så det bara kom naturligt. Jag bara körde och tänkte inte så mycket.
Hur var det att spela i det stimmet?
– Det var otroligt skönt att det flöt på så som det gjorde. Jag kunde inte önska mig något bättre. Hela laget gjorde att jag kom in i det jättebra och det skapade en trygghet för mig, att jag kunde göra det jag var bäst på. Trygghet och självförtroende gjorde att det blev som det blev.
"Janne" snittade över en poäng per match sedan ankomsten till Sirius.
Liksom alla andra lyfter hon också fram den fina gemenskapen i Sirius under ledning av Marko Palosaari.
– Det är ganska vanligt i lag att det finns någon slags hierarki ändå. Det har funnits i de lag jag har spelat i hittills, men det är något som jag inte känner finns i Sirius. Det är en väldigt viktig del som spelar in. Alla känner sig lika viktiga oavsett hur mycket eller lite man spelar eller vilken position. Det tror jag är en viktig del och det har man lyckats med i Sirius, att få ihop hela gruppen och ingen är bättre än någon annan.
I slutspelet tog det stopp direkt i kvartsfinalen för ett skadedrabbat Sirius. Rebecka Jansson imponerade dock stort och kort efter säsongen blev hon permanent Siriusspelare efter lånet från Telge.
– Det är klart att det var nytt att få den uppmärksamheten och så. Jag försökte bara att inte tänka på det i slutspelet utan bara fokusera på spelet och matcherna.
Kände du press att leverera när du hade fått så stort förtroende direkt?
– Det var lite att man tänkte så, men när det väl kom till matcherna och spelet så glömmer man bort det. Jag funderade inte så utan gick in i min bubbla så försvinner allt annat förutom matchen. Någon större press kände jag inte.
Vad gjorde att ni inte tog er längre enligt dig?
– Först och främst tycker jag att sett över de matcher som vi spelade så var Mora snäppet bättre än vad vi var. De har också lite mer rutin från slutspel, det spelade nog också in. Spelmässigt var vi kanske lite slitna och trötta. Vi hade många på skadelistan dessutom och var inte effektiva nog helt enkelt.
Vad kände du själv efter slutet?
– Att det var otroligt tråkigt så klart precis efter slutsignalen, så är det alltid när säsongen tar slut och man inte får spela vidare. Jag kände väl ändå efteråt när man hade fått perspektiv på det att det var superbra gjort av laget och Sirius att gå så långt. Det är klart att man alltid vill gå längre, men någonstans insåg man att dit vi kom var jättebra.
Då var då och nu är nu. Visserligen berättar ”Janne” att innebandyn inte tar upp superstor plats i hjärnan en dag som denna, men det lyser ändå i ögonen bakom solglasögonen när vi pratar om Sirius storsatsning. Amanda Delgado Johansson, Michelle Wiki, Tanja Stella, Chiara Gredig och Elsa Frisk har alla anslutit till laget.
– Det är superkul. Jag är grymt taggad inför nästa säsong för att se vad den har att erbjuda med den befintliga truppen och nyförvärven. För mig också att få göra en hel säsong i Sirius känns jätteinspirerande och spännande. Jag tror att det kommer bli riktigt bra. Det säger något om hela föreningen och Sirius när man tar in sådana nyförvärv som man gör, av den klassen. Med det säger Sirius att man verkligen vill satsa och gå för det. Det är jätteroligt som spelare att vara med på den resan och att det förhoppningsvis lyckas också.
Vad tror du att du får för roll i det här stjärnbygget?
– Jag vet inte utan det återstår att se lite, att hitta sin roll i laget nu när det kommer några nya. Det kanske tar ett tag innan man hittar sin plats och så, men jag tror att det bara kommer bli ännu bättre.
Vad vill du vara för Sirius 2021/2022?
– Jag vill så klart bidra med det som jag bidrog med i slutet på förra säsongen. Min snabbhet högst upp i banan och självklart poäng. Att jag får springa av mig högst upp i banan, sno lite bollar från backar och förhoppningsvis peta in några poäng.
På fritiden spelar hon både golf (22,3) i handikapp samt padel.
Finalarenan Globen står som ett tydligt landmärke i Stockholms siluett. Med de spelare som Sirius har värvat plus alla som kommer tillbaka från skador så har laget nämnts som en finalkandidat inför säsongen. Rebecka Jansson blickar mot det som i dag går under namnet Avicii Arena officiellt.
– Det är klart att vi kan gå dit. Det är något som alla lag strävar efter. Sirius har gått ut med att man gör en satsning nu och det är klart att vi ska ha det som mål.
Vad tror du erfarenheterna från årets slutspel kommer att ge er?
– Det tror jag ger ganska mycket, att man har erfarenhet från ett slutspel. Det var lite se och lära förra slutspelet. Nu kommer vi vara mer förberedda framför allt mentalt, att man vet vad som väntas och vad som kommer. Nu visste man inte så mycket. Jag tror att det kommer spela mycket roll att man är förberedd både fysiskt och mentalt på vad som krävs.
Rebecka Jansson, som fyllde 21 i april, är fortfarande i början på sin karriär. Säsongen 20/21 var en kickstart på de mål som hon har satt upp inför framtiden. För en månad sedan blev hon uttagen i ”Guldsteget”, förbundets talangsatsning och ett steg mellan U19 och det riktiga landslaget.
– Mitt mål är landslaget så klart. Jag kom med i guldsteget vilket känns jätteroligt och inspirerande. Det primära målet är landslaget för mig och att göra en bra säsong nu i Sirius, gå till slutspel och se hur långt vi kan gå där, utvecklas som spelare, säger Rebecka Jansson.
Se alla Sirius matcher i superligan under hela säsongen direkt på unt.se