En ribbträff från Filip Björk i den första perioden. En stolpträff från Otto Weidman i den andra. Däremellan mängder av missade målchanser från hemmalaget. Men det ska också sägas att Växjös Sebastian Johansson stod för en hel radda fina räddningar.
Spelmässigt var det här Storvretas match. Men spelövertag ger med automatik inte mål och den här kvällen var det Storvretas tålamod som gjorde att man lyckades vända och vinna. Det kanske låter tråkigt men var precis vad Uppsalalaget behövde förhålla sig till. Missförstå mig inte. Storvreta var inte tråkiga att se utan det var mer klokt och fokuserat. Hade de stressat och bara gasat på för att snabbt hämta hem Växjös tvåmålsledning hade man nog öppnat sig för fler baklängesmål.
Växjö kommer inte att bli lätta att tas med framöver men att de ska få tillbaka superligans poängkung Jesper Sankell bedömer jag som liten. Han har setts halta rejält på tv-bilder under kvartsfinalen. Jag ringde jag honom i förrgår för att höra lite om statusen och åtminstone få lite prat om årets semifinalrepris. Han svarade förvisso men varnade mig direkt: "Antingen så lägger jag bara på eller så avslutar vi i god ton". Han ville inte prata om sin skada. Inte det minsta. Det var tydligt. Snart var det tyst i luren.
Jag hoppas dock att han och alla andra skadade kommer tillbaka. Som Växjös förstemålvakt Viktor Kastengren. Eller Storvretas landslagsman Filip Langer. Carl Kostov Bredberg kom nu i alla fall in på slutet.
De bästa spelarna ska vara på planen.