Stefan Forsman växte upp på Bellmansgatan och var 15 år när han bosatte sig i Storvreta för första gången. Innebandy blev det först efter att ishockeyspelandet lagts på hyllan och -89 grundade han Storvreta IBK tillsammans med Annette, som han nu är gift med.
– Det blev två år som spelare men på innebandy var jag inte bra, jag kunde inte skjuta. Säsongen 90-91 började jag träna damlaget i Storvreta och det höll jag på med länge, i minst 8 år. Under en period döptes laget om till Uppsala City och då plöjde vi stor mark för daminnebandyn i Uppland med ett SM-brons som största merit. 1992 var vi iväg och spelade Öppna Ungerska Mästerskapen kommer jag ihåg. Det var 45 grader varmt ute, ingen luftkonditionering i hallen och plexiglasfönster. Det var som att spela i ett stort växthus, men vi vann turneringen.
Efter det hamnade Stefan Forsman i JT, en förening som sedermera blev Sirius.
– Det var en speciell tid. Jag höll på och experimenterade och fastnade för ledarskapet ordentligt. Men redan under andra året där så bröt jag kontraktet. Klubben var inne på att göra en nysatsning men under sommaren så blev laget söndervärvat och jag och spelarna kom överens om att vi skulle gå skilda vägar.
Istället blev det Haninge och det var också där som Stefan slog igenom som tränare på högsta nivå.
– De ringde mig efter att de tagit två raka guld och jag blev nyfiken på hur det är att vara med och vinna. Dessutom fanns både ”JG” (Johannes Gustafsson) och Johan Davidsson, som båda är från Uppsala, med i truppen. Det var en helt fantastisk tid och gruppen jag hade hand om behövde jag inte göra mycket med. Jag var mer av en förvaltare, allt var så bra uppbyggt redan innan och utan tiden i Haninge hade det inte blivit något SM-guld med Storvreta. I alla fall inte för min del.
När guldet var bärgat bestämde sig Stefan och Annette att flytta till Haninge och paret bodde där under två år. I samma veva föddes deras första dotter, Hedda. Säsongen efter guldet nådde laget semifinal men efter det gick det snabbt nedåt. Föreningens starka man Kenta Sjögren fick jobb på Öland och samma säsong slutade laget sist och åkte laget ur serien.
Sedan följde en oviss tid för Forsman. Han tänkte först sluta med tränarjobbet och tackade först nej när Storvreta hörde av sig.
– Men de ringde igen och då tänkte jag att det är klart att jag måste hoppa på. Det blev fyra år med Storvreta under den perioden.
Storvreta värvade en hel del spelare precis innan Forsman kom in som tränare. Ledarfiguren i laget var självklart Mika Kohonen.
– Min uppgift var att få ihop gruppen. Eftersom jag är uppvuxen i Uppsala så var mitt mål att lyckas med hjälp av Uppsalaspelare. Både Viktor Klintsten och Henrik Stenberg får sina stora genombrott under den här perioden.
År 2007 föddes Stefans och Annettes andra dotter, Hanna, mitt under brinnande semifinalserie mot Warberg.
– Annette ringde precis inför en av hemmamatcherna i Fyrishov och jag stack hem precis vid matchstart, Mikael Holmgren tog över i båset den matchen minns jag.
Många säger att du lagt grunden för Storvretas spel och att spelet suttit kvar även de åren efter du lämnat, håller du med?
– Man får inte glömma bort "Holma" (Mikael Holmgren), Max (Holst), Jörgen (Karlsson), och KB (Kent Bäckström) som alla var med och bidrog. Vi jobbade stenhårt med det mentala hos spelarna. Att alltid unna varandra framgång och att alltid respektera varandra. Jag visste redan innan finalen mot Täby 2010 att när den här matchen är slut, då är det även slut för mig som tränare.
Även om ni hade förlorat?
– Vi hade aldrig förlorat den matchen. Du kan fråga vem som helst av spelarna. Vi visste att om vi bara gjorde en bra prestation så skulle vi ta hem guldet.
Hur ser du på hur föreningen skötts efter att du lämnade?
– Bilden jag fått utifrån är att det varit lite rörigt i ledarfrågan och nyckeln till det tror jag är att Max lämnade och att han gjorde det samtidigt som mig och ”Holma” (Mikael Holmgren). Det blev för många förändringar under samma tid.
I Stefan Forsmans nya tjänst i Storvreta ingår, förutom rollen som ansvarig ledare för herrlaget de kommande två åren, även ett sportsligt ansvar för hela föreningen och ett övergripande ansvar för den kommande juniorsatsningen.
– Den här gången blir det en ny sorts resa. Jag kommer till ett lag där spelarna har stor erfarenhet och så var det inte förra gången. På sikt är utmaningen att skapa bättre förutsättningar för spelarna och där ska Storvreta vara ledande i landet. Sedan är innebandyn fortfarande en väldigt ung sport och vi kan fortfarande utveckla idrotten, där tycker jag i synnerhet att vi måste få in en riksserie på juniorsidan. En av de mer spännande delarna i tjänsten är att utbilda alla ungdomsledare enligt SIU-modellen och ena alla ledare enligt den så att alla jobbar på samma sätt.
Innan vi skildes åt hemma hos Stefan ställde jag frågan om vilket av hans två respektive guldlag som skulle vinna i en match mot varandra.
– Jättesvårt att svara på. Vi hade en fantastisk förstakedja i Haninge men det hade vi även i Storvreta. Jag har helt enkelt haft turen att få träna många duktiga innebandyspelare.
Stefan Forsman börjar sin nya tjänst med Storvreta den första augusti och laget tränar sitt första pass inomhus under måndagseftermiddagen.