Andreas Stefansson har just fått en smäll mot väggen bakom Växjös mål. Han blir liggande en lång stund.
– Det var bra fart och jag var rädd för att slå i huvudet i den där boxen som står där nere, säger Stefansson och pekar mot kortsidan där en kvadratisk trälåda står för att ge plats åt en spotlight.
Det var Växjös Ludwig Persson som tryckte till Stefansson med all kraft.
– Jag såg att han (Persson) saktade in och jag tänkte att jag "nu hinner jag först." Jag hann se att han tog i för kung och fosterland och så hann jag se boxen.
Stefansson blev liggande länge och publiken höll andan. Sedan reste han sig – och avgjorde matchen.
– Det var jävligt skönt, säger han om sitt 6–5-mål i den tredje perioden.
Det var inte bara segern som värmde för Andreas Stefansson, hans gamla lekkamrat var tillbaka. Comebackande Albin Sjögren och Stefansson trivs som bekant tillsammans, men även det kunde ha slutet med förskräckelse. Efter Storvretas 4–1-mål hoppade Sjögren upp i famnen på Stefansson, som såg ut att "bryta ryggen."
– Äh, det var inga problem, Albin är ju så lätt. Jag lyfter tyngre vikter i gymmet varje dag, säger en leende Stefansson, som inte bara tog emot Sjögren med öppna armar på planen, han välkomnade honom verbalt också.
– Det var skönt att ha honom tillbaka, men han såg lite vilsen ut, säger han med ett skratt.
Nu har Storvreta 1–0 i matcher och det spelet som publiken bjöds på under tisdagen var mer underhållande än Linköpingsmatcherna.
– Det var ett helt annat tempo, säger Stefansson.
Här gör Storvreta mål, men det är inte Andreas Stefansson som sätter dit bollen även om det ser så ut. Simon Götz fick målet.