Jesper Sankell erkände det utan omsvep efter den första semifinalen uppe i Uppsala: Han kom helt fel in i det. Han gjorde visserligen ett mål i förlustmatchen men det som stod ut var hans opolerade spel och hans utvisningar.
Först snackade han ut sig varpå Storvreta utnyttjade det efterföljande powerplayet. Senare tryckte han till Andreas Stefansson i nacken vilket gav en ny tvåa – och ytterligare ett Storvretamål i fem mot fyra.
Sankell, som är polis i det civila yrket, är stundtals en buse på planen som motståndarna lätt kan bli rejält trötta på – fråga bara Viktor Klintsten som tidigare inte sällan hade sina duster med Växjöforwarden – men när han är på rätt humör är han en strålande powerforward som spelar fysiskt på rätt sida gränsen och gör mål. Tänk en Hannes Öhman eller en Henrik Stenberg när de var på som sämst, eller bäst, humör.
I den andra semin hade Sankell helt rätt anspänningsnivå och hade lilla julafton i påsktid. Han satte inte mindre än fyra bollar bakom Måns Parsjö.
Sankell hade lärt sig läxan, det kostar att spela som han gjorde i Uppsala.
Storvreta hade inte gjort det. De vann visserligen då men efter att ha bjudit på chanser i parti och minut. Det var ingen skillnad i Fortnox Arena. Spelvändningarna hemmalaget fick duggade tätt. Rutinerade backar som Carl Kostov-Bredberg, Tobias Gustafsson och Filip Stenmark spelade fel och gick bom. Den fina försvarsstämpeln som sattes på laget i serien är som bortblåst för stunden.