Vad är väl en seger borta mot tabelljumbon värd?
Mer än bara tre poäng in på Storvretakontot inbillar jag mig.
Storvreta inledde säsongen starkt och vann fem av de sex första matcherna. Men om de nu åkt på pumpen mot ett orutinerat lag som Gävle GIK hade det inte bara varit torsk i tre av de fyra senaste matcherna utan frågetecknen för Storvreta som toppaspirant den här säsongen, återkomstens säsong, hade hopat sig direkt. Från omgivningen och inte minst inom egna gruppen. Det kunde ha blivit ett jobbigt läge.
Nu var aldrig Storvreta nära att få stryk även om Gävle höll gästerna i Träffen stången målmässigt efter halva matchen. Uppsalalaget uppträdde aldrig stressat utan litade på den egna förmågan. Och spelmässigt var man klart klassen bättre.
Nu slipper Storvreta de där frågetecknen och man slipper den tunga press man hade haft inför det stundande derbyt på torsdag. De flesta förväntar sig nog att Storvreta ska slå Sirius. Men en förlust då blir inte lika kännbar för rödtröjorna i och med den här vinsten och pressen torde ligga på stadens blåsvarta lag i stället. För Sirius handlar det inte bara prestigen ett derby medför utan även om kravet att verkligen börja vinna. David Ahlmarks lag har underpresterat rejält och är ett i ett gigantiskt poängbehov. I första hand för att ta sig över nedflyttningsstrecket.
En liknande press – och stress – behöver inte Stefan Forsmans lagbygge känna. Allra minst efter söndagssegern i superligans minst glamorösa hall.