Tre raka bortamatcher. Tre raka bortaförluster. Vinstmaskinen Storvreta gjorde ju precis (nästan i alla fall) allting rätt under en lång period och radade upp segrarna. Men sen kom dippen. Och det är där vi är nu. Tajmingen kunde ju ha varit bättre. Avslutningen på säsongen lär inte bara dragit ned på självförtroendet. Den gjorde också att andraplatsen flög all världens väg och det slutade med en fjärde. Samma fjärde plats som jag tippade laget på inför säsongen, men som i hårda fakta betyder nu betyder att de ställs mot ett pånyttfött Dalen som Storvreta dessutom inte lyckats besegra en enda gång under säsongens tre möten.
"Det talar för oss nu", sade tränaren Stefan Forsman till mig lite kryptiskt.
De regerande mästarna är givetvis favoriter – allt annat kan ni glömma – och ska över en lång serie vara det starkaste laget av de två. Men. Oddsen på ett nytt guldglittrande slutspel hade varit så mycket bättre om mästarklubben tagit seriens slutuppgifter på större allvar.
Spelar det verkligen SÅ stor roll om man blir fyra i stället för tvåa då?
Ja, för jag tänker ett steg längre.
Tar sig Storvreta vidare till semifinal samtidigt som övriga topp fyra-lag gör samma sak, vilket i mina ögon är det mest troliga, ja, då står Storvreta även denna säsong inför ett tungviktsmöte mot serievinnaren Falun över sju matcher i semifinal. Godis för oss som tittar på, men ingen rak motorväg till finalen i Globen direkt. Långtifrån. Snarare en tung och mödosam hinderbana som kunde ha undvikits om Storvreta gjort grundseriejobbet hela vägen. Men som åskådare klagar jag ju inte som sagt inte. Den långa serien mot Falun i fjol var på ett sätt häftigare än guldmatchen i Tele 2 Arena mot Linköping inför över 18 000 åskådare.
Men först är det alltså Dalen som gäller.
Avslutningsmatchen inför få åskådare i Mölnlycke gav inte så många positiva Storvretasvar. För första gången sedan Alexander Rudd var tillbaka efter sin hjärnskakning spelade han center. I andrafemman. Den femma som Joel Kanebjörk lyfte upp rejält efter sitt intåg från AIK. Kanebjörk fick nu snällt flytta ned i tredjeformationen, den formation som först blir bänkad när det finns behov av att gå ned på folk, och det är möjligt att all den positiva energi som Kanebjörk hyllas för att sprida kan spridas från båset också, men jag tror att hans tyngd kan behövas på planen i det stundande slutspelet. Varför inte både Rudd och Kanebjörk i andra?
Till sist 1: Superligans slutomgångs tristaste var att inse att Warberg åker ut högsta serien – efter 28 raka säsonger. Varför bryr jag mig om Warberg? Jo, för att de länge var den klubb som ledde utvecklingen i innebandy-Sverige, inte minst vid sidan av planen, och som har en stark förankring på orten. De kommer att bli saknade nästa säsong.
Till sist 2: I skymundan avslutade ju även Sirius sin säsong. Det blev inget slutspel men en fin niondeplats är gott så. Så mycket bättre än den bottenstrid jag inför säsongen trodde de skulle bli indragna i. Blir nästa säsong första gången vi får se två Uppsalalag i slutspel samtidigt?