17/11: De finns mitt ibland oss
ISHOCKEY. De finns mitt ibland oss. På bussar, i fikarum och i kön på livsmedelsaffären. De som hotar och våldför sig på idrotten.
Men tro mig. De finns överallt. Varför idioterna hotar i idrottens namn kan jag inte svara på. Kan någon? Men en sak är säker, Internet har gjort det enklare att anonymt hota till höger och vänster utan att behöva stå för det.
Ibland gissar jag mig till att de hotande inte tycker att det är någon större sak att slänga iväg ett mejl om att någon ska dö. Och kanske menar de inte vad de skriver, men hur ska mottagarna förstå detta? Men att verkligen sätta sig ned och skriva handskrivna lappar med meddelanden som man sedan stoppar under vindrutetorkaren på en hockeytränares bil är allt annat än oskyldigt.
Att Johan Tornberg avgick som tränare i Västerås var givetvis ett helt rätt beslut. Ingen ska behöva gå till jobbet med rädsla för att det ska hända en själv eller sin familj något.
Jag gissar att inte Tornberg mår särskilt bra i dag, men med säkerhet mår han betydligt bättre än för en vecka sedan, det vill säga innan han tog beslutet att avgå. Ändå var det för mig, eller någon annan, en omöjlighet att i Gränbyhallen i onsdags ana vad Tornberg gick igenom. Han hade kritiserats redan tidigare för diverse uttalanden, och inte minst för de, med Vik-mått, svaga resultaten.
Förlusten med 2-1 mot Almtuna var inte ett resultat Tornberg behövde. Det visste han när han, precis som vanligt, gick till presskonferensen för att möta frågorna från mig och Pasi Hiirikoski på VLT.
Han svarade rakt och uppriktigt, om resultatet och spelet. Det enda han avböjde från att kommentera var domarinsatsen. Men det är det många tränare som gärna gör.
Inget konstigt alltså. Ändå satt han med säkerhet redan där och då och funderade över att dagen efter ringa ledningen och meddela sitt beslut.
Det gick inte att fortsätta längre.
Jag gillar Tornberg. Från hans tid som hockeyspelare minns jag såklart honom bäst från när han gjorde det enda - och således avgörande - målet i tvåmatchersfinalen mot Finland i VM 1998.
Som expertkommentator i tv tyckte jag Pajalasonen var lite stressad och för entusiastisk till en början, men han växte in i den rollen också. När han i fjol tog det gulsvarta laget i sitt hjärta till kvalserien bevisade han vilka kvaliteter han även besitter som tränare och coach.
Han var bättre än de så kallade supportrarna till klubben han representerade var värda.
Jag har inget emot Vik Hockey, men jag måste erkänna att jag inte gillar att de vunnit två raka matcher efter att Tornberg tvingats avgå. Hatet har vunnit - igen - känns det som. Om man nu kan tala om vinnare efter detta. Förlorarna är desto fler. Inte Johan Tornberg, men väl Västerås IK, ishockeyn och idrotten.
Så jobbar vi med nyheter