Allsvenskan ingen dröm

Även om såväl drömmen om NHL som steget dit kan kännas nära för en lovande junior vars utveckling bokstavligen glider spikrakt på en skena i rätt riktning kan den vara ack så avlägsen.
För trots att det för tillfället finns nära 700 spelare (och fler lär det bli innan säsongen är över) som kan titulera sig NHL-spelare vid dags dato är det krasst sett ett ytterst fåtal som får chansen bland världens bästa.
Att det inte bara är de absolut bästa spelarna finns där utan att det även betalas de klart bästa lönerna är ytterligare en faktor som lockar unga spelare att lägga ned all den tid som det krävs för att överhuvudtaget ska ha chansen att nå dit. Men de flesta kommer inte ens i närheten. Till dem ringer inga talangscouter. Och även om de gör det så är steget så stort att Atlanten inte är nog som liknelse.

Att man kan vara nära men ändå så långt borta från NHL är Jonas Almtorp ett bra bevis på. Han draftades av Edmonton Oilers 2002 och skrev kontrakt inför förra säsongen.
Innebar det guld och gröna skogar?
Nej, tyvärr. Almtorp drömmer fortfarande.
Om livet i NHL.
Varenda eviga dag drömmer han om att åter få dra på sig Oilers-tröjan och skrinna ut i Rexall's Place. Han tillhör ju deras organisation och har till och med spelat träningsmatcher med dem mot andra NHL-lag. Likt förbaskat så tvingas han fortsätta jobba med drömmen.
Jag pratade med Almtorp, som jag lärt känna som en oerhört målmedveten och noggrann person både på och vid sidan om isen, förra veckan. Klockan var halv åtta på morgonen och jag ringde och störde honom i frukosten. Han försökte förbereda sig på bästa sätt för att åka till Phoenix, men det gick inte att undgå besvikelsen över att det var för matcher mellan Phoenix Roadrunners och Stockton Thunder i ECHL, farmarligans farmarliga, i stället för mellan NHL-organisationerna Coyotes och Oilers.
Han sa det inte rakt ut men jag hade ändå lätt att förstå hur mycket han längtade bort från värmen i Kalifornien till kylan i Alberta.
Vi lade på och Almtorp drömde vidare.
Jag kollade i stället när nästa NHL-match skulle sändas på tv så jag kunde se Henrik Zetterberg runda motståndarbackar som om de vore rondellhundar. Ibland är det så skönt att slippa ha den där drömmen att brottas med och i stället, lite mer på avstånd, njuta av världens bästa liga.
Zetterberg och Almtorp kan båda titulera sig professionella hockeyspelare, spelar i samma land, får delvis spela bortmatcher i samma städer, men är ändå så långt ifrån varandra och då menar jag inte bara lönemässigt.
Trots det har Almtorp nått långt med sitt hockeyspelande, väldigt långt.

Mitt råd till alla de som har samma dröm är att aldrig låta den dö utan istället hålla den vid liv. För även om det kan ta tid så kan den förverkligas en dag, bara man inte ger upp. Johan Holmqvist åkte över till Nordamerika för första gången 2000. Det tog honom en sex år, inkluderat ett par slitiga år på farmen och en sväng tillbaka till elitserien innan han till slut kunde ta steget fullt ut.
"Honken" slutade aldrig drömma. Förhoppningsvis gör inte Almtorp, eller någon annan spelare för den delen, det heller.
Men till er som aldrig kommer dit: elitserien är inte så dåligt det heller.

HOCKEYPLOCK

Tråkigast med Karjala cup var givetvis det som hände före turneringen med Peter Forsberg.
Roligast under turneringen: det svenska målvaktsspelet. Jonas Enroth och Stefan Liv, främst då i matchen mot Finland, visar att Sverige har det bättre ställt på den positionen än på mycket länge.

Henrik Lundqvist är en av NHL:s bästa målisar, Johan Holmqvist stundtals lysande och därutöver gör både Johan Hedberg och Mikael Tellqvist stabila insatser.
Lika roligt är det när man synar det yngre gardet. Bakom Enroth finns en handfull keeprar som slåss om en plats till JVM. Eddie Läck, Stefan Ridderwall och Almtunas Anders Lindbäck är bara några som är med och fajtas.

Noll. Noll. Noll. Tre. Noll
Påstår man att Damkronorna har problem med målskyttet så kommer man inte direkt med något chockerande. Fem matcher på sex dagar i Dalarna gav fyra nollor i målkolumnen.
Hur Kanada kunde släppa in tre mål i en och samma match och bara vann med 5-3 mot det uddlösa svenska laget verkar helt otroligt med tanke på att de några dagar tidigare vann med 8-0.
Förbundskapten Peter Elander var såklart inte nöjd med målproduktionen men det hindrade inte honom att säga:
- Jag tycker absolut vi är medaljkandidater när VM avgörs.
Damhockeyvärlden är trots allt ganska liten fortfarande.

Han fick smeknamnet The Next One och var den som skulle ta över efter Wayne "The Great One" Gretzky, men Eric Lindros, som tog avsked från hockeyn i veckan, fick en karriär som aldrig blev i närheten av vad många förväntade sig. Ständiga skador var sannolikt det som satt stopp för en karriär med det lilla extra.
Vem är då The Next One? Sidney Crosby kanske. Eller Henrik Zetterberg?
Svaret är: det finns ingen som kan axla Gretzkys mantel fullt ut. Ever.

Almtuna hade allsvenskans yngsta trupp redan före säsongen och inte blev den äldre mot AIK då bland annat 36-årige Marcus Ragnarsson saknades och istället 16-årige Fredrik Petterson-Wentzel gjorde debut som reservmålvakt bakom David Rautio.

Efter sejourer i både AIK och Brynäs är det nu dags för Rodrigo Lavins att söka lyckan i Sverige och elitserien för tredje gången i sin karriär. Södertälje blir hans, håll i er nu, 16:e klubb i karriären.

Den enda som jag på rak arm kan komma på som har fler klubbar på sitt "samvete" är Olow Sundström, som, förutom att vaktade Uppsala Hockeys mål för några säsonger sedan, hade runt 20-talet andra klubbadresser på sitt cv.

Ha. Nu har jag kollat upp Sundström. Jodå, jag får det till 22 olika klubbar. Och då har jag räknat med Mohawk Valley Prawlers, New Orleans Brass och Wheeling Nailers.
Såklart.

Har han glömt Hammarby den här veckan undrar kanske någon? Nej då, lugn bara lugn. Veckans Bajen handlar om att amerikanen Brian Phinney enligt uppgift fått nog (?) och tagit sitt pick och pack och dragit hem. Trots det en bra vecka för Södermalmsklubben som inte förlorade en enda match. Det var ju spelledigt.

KOLL PÅ ... UPPLÄNNINGARNA I NORDAMERIKA

Efter ett rad svajiga insatser med 21 insläppa mål på fem matcher har Johan Holmqvist åter hittat stabiliteten. Tre raka matcher med lika många segrar och bara fyra insläppta mål har gjort att Tampa Bay Lightning vågar se ljust på framtiden igen. De tre segrarna i veckan togs mot, i tur och ordning, Florida, Carolina och Washington.
- Puckarna sökte sig till mig. Det är något jag väntat på. Det är skönt med lite tur ibland, sade Holmqvist efter matchen mot Florida.
Men den största bedriften av "Tierps-Honken" var otvetydigt den han gjorde mot Carolina då han stoppade 40 av 41 puckar och utsågs till matchens lirare.
Holmqvist har nu noterats för åtta vinster vilket han är delad trea på i hela NHL.

Att Niclas Hävelid bara har två assister och fortfarande går och väntar på säsongens första mål stör nog sannolikt honom inte speciellt mycket just nu. Anledningen: Atlanta Thrashers är ett vinnande lag, åtminstone titt som tätt, igen. Efter den makalöst usla inledningen på säsongen har Thrashers börjat få ordning på saker och ting och framför allt gör Ilya Kovalchuk, Marian Hossa och Slava Kozlov det de ska: mål.

Jonas Almtorp kämpar på i East Coast Hockey League och fick lite lön för mödan när han i veckan gjorde sitt andra mål för säsongen för Stockton Thunder borta mot Phoenix Roadrunners.
Djurgården lockar "Alma" och frågan är hur länga han blir kvar i USA.