Efter gymnasiet och tre säsonger i Djurgården var Josefin Bouveng redo att ta flyget över till USA för spel och studier på Princeton University. Men en pandemi kom emellan och Knivstatjejen tvingades tänka om. Hon blev kvar i svensk hockey efter att sent ha skrivit på för Brynäs. Det blev en lyckträff.
47 poäng på 36 matcher i ligans hetaste kedja i grundserien.
I slutspelet: Överlägsen mål- och poängligavinst.
– Mitt mål med hela säsongen har varit att vara som bäst när det gäller, säger Bouveng.
Hon var den som gick i bräschen i Brynäs jakt på guld men Gävleklubben fick nöja sig med silver efter tre raka förluster, varav två efter övertid, mot Luleå. Efter säsongen prisades Bouveng med Elite Prospects Award för ligans bästa junior. Framgången börjar så smått sjunka in.
– Det är väl nu jag börjar reflektera över det. Jag försöker se det positiva och ser alla mål och priser som extra bonus. Resan dit är häftig också.
Hur glad är du över SM-silvret?
– Det är både ock. Vårt gemensamma mål var att gå hela vägen, så det är surt, men med lite distans är man nöjd.
Och över den egna insatsen kan hon inte vara annat än just nöjd. Den 19-åriga landslagsspelarens utveckling var smått fenomenal från säsongen innan.
Förklara framgången!?
– Det är inte bara en sak. Jag lade om fysträningen förra sommaren och känner mig starkare och bekvämare i min egen kropp. Sedan har jag fått mycket hjälp av Brynäs och mina lagkamrater och kedjekamrater med bra träning.
Och så fick hon hjälp från kanske lite oväntat håll kan tyckas i form av tidigare friidrottsparet Carolina och Patrik Klüft.
– Jag hade ju ingen klubb förra sommaren och jag kände Carolina sedan tidigare via en gemensam kontakt i Djurgården. Och Patrik har ju varit både hockey- och fystränare. De har hjälpt mig hela säsongen, dels med träningen men också som bollplank. De har ju sina erfarenheter från sin tid som aktiva. Jag får gå min väg men får tips av dem.
Karriären började i Wings och det tack vare att hennes lillebror började med hockey. Till en början låg hon efter de som spelat länge men efter två år var hon i kapp och upp till och med U16 spelade hon med jämnåriga killar.
Förutom att vara en av landets bästa hockeyspelare hinner hon med att jobba halvtid på ett besiktningsföretag samt studera en kurs på distans. Det är fullt upp med andra ord.
Men nu är hon på sätt och vis där hon var för ett år sedan. Princeton lockar men pandemin är inte över. Vad som händer till nästa säsong är fortfarande öppet.
– Jag vet inte vad det blir nästa år. Jag har inte bestämt mig för om jag blir kvar i SDHL eller om jag åker över. Det är många regler att ha koll på och jag bollar lite fram och tillbaka. Jag stänger inga dörrar nu, allt är så osäkert och jag vet inte hur det ser ut i höst. Det står mellan svenska ligan och åka över. Oavsett ska vi (hon och Klüfts) köra även denna sommaren för det har funkat jättebra.
Vad vet du om hockeyn i Princeton?
– Inte supermycket men att det är ett av de bästa lagen, de vann sin konferens förra året, och att de har nån kanadensisk landslagsspelare. Jag ser det som en möjlighet att kombinere bra studier och bra hockey.
– Det viktigaste för mig är att ha roligt, det är min största drivkraft. Mitt långsiktiga är bli så bra jag kan och få uppleva min fulla potential.