När han blev klar som klubbchef för Almtuna 2015 påstod han sig ha en ambition att vara kvar länge. Och med tanke på hans företrädare kan man ju säga att tre år är en relativt lång tid. I förra veckan kom i alla fall beskedet att Andreas Klingberg sagt upp sig och att han lämnar Uppsalaklubben den sista april. Nu förklarar han varför han tog beslutet.
– Jag sa till mig själv när jag blev klar att tre år är min planering. Det räcker. Det tar ganska mycket kraft och energi att ha en sån här roll. Och ser man lite egoistiskt så finns det annat i livet, säger han nu.
– Förändringar är bra. Man ska nog inte vara kvar för länge, en ny röst är nog bra. Det finns säkert folk som kan stanna kvar i en sån här organisation länge men jag har ju aldrig haft som mål att bli Mr Almtuna.
Det definitiva beslutet tog han i januari men tankarna hade då redan funnits ett tag.
– Vi har haft en dialog och jag började nämna i november att det kanske var dags att lämna in.
Vad har varit roligast under de här åren?
– Det har varit fantastiskt, tre makalösa år. Jag kom ju in när det var kämpigt, efter rekonstruktionen, men har kämpat på och tycker att jag har gjort det bra. Det känns som att hela föreningen har vuxit, mest organisatoriskt. Vi har satt en bra organisation, från ungdom till ekonomi till sälj och sport.
Och det tråkigaste eller tuffaste?
– När jag ser tillbaka ser jag inte mycket som varit så tråkigt och inget som varit så jättebetungande. Men det är säkert en del som tycker det är bra att jag slutar.
Jaså?
– Det är bara att titta på sociala medier så får man ju uppfattningen att man inte är populärast i alla sammanhang.
Ett par av de mest uppmärskammade besluten han varit med om att ta är sparkandet av såväl tidigare huvudtränaren Niklas Eriksson som sportchefen Tobias Pehrsson.
– Såna beslut är aldrig roliga. Alla sådana beslut är ju känslomässiga, det handlar ju om människor, men man måste agera utefter situationen. Men jag tror att jag haft en förmåga att inte gräva ned mig i för mycket känslor.
Han säger att det inte är speciellt mycket han ångrar även om han är medveten att han säkert kan ha behandlat någon person fel.
När han han kom in i klubben var han tydlig med att det inte var hans hockeykunskaper som han i första hand tog med sig men såväl kunskaperna som hockeyintresset har ökat.
– Jag är Almtunakille nu. Jag tittar hellre på Almtuna än på landslaget. Det är nåt fint att hålla på ett lag.
Även efter att han slutat kommer han att besöka Gränbyhallen.
– Det tar jag för givet. Jag kommer att stå där och skrika som jag gör nu.
Vad nästa arbetsuppdrag blir vet han inte i dagsläget. Han säger sig inte känna någon oro för det men det blir troligtvis inte något inom sportvärlden. Men han kommer troligtvis att börja med någon eller några semesterveckor.