Tränaren Robert Kimby har gjort comeback i Almtuna. Han har förvisso ringa erfarenhet från huvudtränaransvar, men jag tycker att han "tänker hockey" på rätt sätt. Han satte sin prägel på laget för två säsonger sedan innan han plötsligt slutade.
Kimby vill se sina lag spela ishockey. Ingen brunkartaktik och sarg-ut-spel.
Det kan bli en del felpass när Kimby ska praktisera sin hockey – men det får man köpa, och jag tror att Kimby själv är förlåtande på den punkten. Ska man utveckla både lagspelet och individen går det inte att få en utskällning varje gång man passar fel om intentionen är god och om man någorlunda följer den uppgjorda matchplanen.
Jag vill dock se en sak som jag saknade av Kimby förra gången han tränade Almtuna: Lite mer avslappnat, kanske lite mer leenden och en "skönare" attityd. Och jag tror att så blir fallet. Det är så att säga andra människor runt honom nu...
Den andra anledningen till att jag tror på Almtuna (ja, tror och tror, plats 8–12) är också en tränare: Jimmy Anderström. Dock så känner jag honom väldigt lite, men har fått berättat för mig redan i fjol hur populär han var i J20-laget. En glädjespridare som samtidigt lär vara en mycket duktig tränare/coach.
Underskatta aldrig glädjen, den är oerhört viktig. Stora stjärnor kan bringas på fall när det är låg stämning i en spelartrupp – eller för all del på vilken arbetsplats som helst.