Skrivna kontrakt gällde inte längre utan revs. Almtuna hade annars inte mindre än tre tränare på lönelistan till kommande säsong; Martin Gudmundsson, Marcus Ragnarsson och Nichlas Falk. Den sistnämnde som inte längre var önskvärd när det var dags för kvalserien att dra igång. Ragnarsson har tackat för sig och tränarfrågan var ett tag öppen, men i förra veckan kom beskedet: 32-årige Gudmundsson är klubbens val att leda klubben i omstarten i ettan.
Var det självklart att tacka ja?
– Ja, så som de lade upp det. Med det upplägget och den backningen jag ska få som huvudtränare, oavsett om vi spelar i hockeyallsvenskan eller hockeyettan. Viljan finns att vi ska hitta tillbaka till ett mer arbetande lag och det köper jag fullt ut, säger Gudmundsson när han och UNT:s reporter slår sig ned i Ais a-lags omklädningsrum i Gränbyhallen.
Känner du dig redo för uppdraget?
– Det tycker jag. Jag känner mig grymt trygg i den rollen. Jag har gått parallellt med ”Ragge” i två och ett halvt år och tagit lärdom från säsongen som var.
På ett sätt känns den tidigare spelaren som det naturliga valet som huvudtränare. Han har tidigare varit just det för klubbens U16-, U18- och J20-lag.
Gudmundsson kommer fortsatt att vara heltidsanställd, men den begränsade budgeten en degradering innebär gör att det i nuläget inte ser ut som att han kommer att få någon assisterande tränare till sin hjälp. Dock kommer han att ha klubbchef och sportgrupp som stöd när det behövs bollas frågor.
Det mesta som kunde gå fel gick fel för Almtuna under säsongen. Gudmundssons analys: mycket av misslyckandet låg i den dåliga starten, den som kantades av en hel del skador, inte minst på spelare i backuppsättningen. Och dessutom lämnade två backar laget tidigt.
– När vi startade säsongen klev vi in med stort självförtroende efter det vi presterat året innan. Vår tro var att ta nästa steg och bli ett mer spelande lag. Det var ned och upp under försäsongen men där var det ganska lugnt. När vi klev in i serien så under de första åtta matcherna vann vi väl bara två och fick skador på ledande spelare, säger Gudmundsson och nämner Per Svensson, Victor Rollin-Carlsson, Jonathan Léman och Jacob Ragnarsson.
– Vi hamnade snett på det och fick belasta vissa spelare hårt under en lång period. När inte segrarna trillade in blev det en stress både från spelar- och ledarhåll, och de som bestämmer. I grund och botten hade vi behövt en bredare roster med tanke på det skadeläge vi fick. Två backar och en till två forwards till. Startarna man en serie bra kan man rida på det. Nu hamnade vi inte där och det blev ett grymt jagande i allt. Ibland fick vi börja om i grunder i träningen.
– Vi lärde oss väldigt mycket i år. Den främsta lärdomen är att restarta och börja om från noll. Vi misslyckades från start och var inte mentalt där. Vi glömde bort vad det var vi gjorde året innan, hur mycket kraft och energi vi lade ned i varje fyspass, i varje ispass och match. Lite så var det väl att jag kände att vi inte orkade över 62 omgångar. Det var många lag som kunde jobba och nöta ned oss.
Till slut var läget för kritiskt tyckte klubbledningen. Nichlas Falk plockades in som ny huvudtränare. Gudmundsson var en av dem som fick ta ett kliv åt sidan.
– Det var inget roligt besked att få, när ledningen tog in en ny huvudansvarig. Vi fick reda på det på ett möte att Nichlas skulle komma in.
Det var redan bestämt och klart?
– Då var det redan klart. Men jag sa väl jag redan direkt att är det så ni tänker så kör jag på ändå fullt ut.
Falk blev dock inte långvarig. Spelarna visade sitt missnöje och Gudmundsson och Ragnarsson fick åter ta över huvudansvarig, tillsammans med sportchefen Björn Danielsson.
– Det visade väl nånstans att vi var hyfsat rätt ute, även om vi inte fått med oss resultaten, att de (spelarna) ville ha tillbaka det ledarskapet.
Gudmundsson fick ta klivet från juniorerna till Almtunas a-lag i december 2016 när Niklas Eriksson fick sparken. Sedan dess har det varit i huvudsak han och Marcus Ragnarsson som lett laget. Första uppgiften var att rädda laget från en fiaskosäsong.
– Då handlade det om att gå in med hårdhandskarna och vara jävligt tuff med den gruppen, säger han.
Den taktiken verkade fungera. Ett Ais i botten blev till slut åtta och fick spela slutspelsserien. Säsongen efter kom den verkliga framgången.
– Då, när det var klart att vi skulle ur (enligt experterna) tog vi laget till en fjärdeplats. Då var det ett lite annorlunda tänk med ett orutinerat och ungt lag.
Det låter lite som hur kommande säsongs trupp kommer att se ut, rentav ännu yngre och än mer orutinerad.
– Exakt. Det blir nog med lite samma approach och tankesätt som vi tog oss an den säsongen. Det blir ett ungt lag med några rutinerade herrar som ”Pertan” (Per Svensson). Han blir en bra hjälp för mig.
Degraderingen har gjort att Ais har tappat fart. När intervjun med Gudmundsson görs har han och nye fystränaren Niklas Andersson tio spelare att tillgå under försäsongens start. Huvudtränaren uppskattar att man ligger två veckor sent mot normal planering. Förseningen ska ändå ”hämtas ikapp” träningsmässigt tror han och man kommer att gå på is under normal tid i slutet av juli.
– Vi spelade ju fram till 14 april och klubben har haft en hel del att göra med tanke på att vi åkte ur. Det är mycket som det ska roddas i, ekonomiska bitar till exempel, i hela verksamheten och att hitta en väg framåt.
Den minskade spelarbudgeten innebär att de flesta spelarna kommer att behöva ha jobb vid sidan av sitt hockeyspelande. Det kommer att få konsekvenser i träningarna som kommer att tidigareläggas under dagarna.
– Vi kommer nog att dra igång åtta på morgonen och hålla på fram till lunch och sedan kan de jobba från 13.00, säger Gudmundsson.
Rutinerade Stefan Lassen berättade nyligen för UNT att han mycket väl kan tänka sig spel i Almtuna trots att det just nu är hockeyettan som gäller. Den än mer rutinerade poängkungen Tony Mårtensson har inte gjort klart med någon ny klubb och Gudmundsson är hoppfull om att han ska stanna.
– Jag tror personligen att Tony hade en av sina roligaste säsonger på länge. Spelmässigt och på det sätt han blivit coachad. Även om det gick tungt för laget hade han personligen nog ett roligt hockeyår. Han hittade tillbaka till någon form av spelglädje, så nog finns det hopp.
Ett träningspass är avklarat på förmiddagen och efter lunch och lite vila är det dags för ytterligare ett. Innan vi skiljs åt får Gudmundsson frågan vad han har för mål med tränarkarriären.
– Jag skulle ju kunna säga att jag vill ha ett SHL-jobb och vill nå så högt upp som möjligt men jag känner ingen stress inför det. Om det tar två, fem eller tio år, det får framtiden utvisa.
Men klart är att det är hockeytränare han tänker sig vara på sikt.
– Jag gillar att vara i en grupp och leda människor, unga människor. Att få känna deras drivkraft och kunna ge mycket av sig själv till andra och få ihop det till en enhet.