Matchen Leksand–Almtuna på annandag jul förra året slutade 3–2. Matcher i juletid betyder publikfester på de flesta håll och så var fallet i Leksand. Det var lapp på luckan i Tegera Arena. 7 650 personer fick se hemmalaget vinna. Det kunde ha varit vilken match som helst i serielunken, men nu var det alltså storpublik och i juletid, dessutom Roger Melins första match som tränare i Leksand – och en match som fick stora konsekvenser för ett par spelare.
Värst gick det för hemmalagets Tobias Forsberg. Efter att ha krokat i Almtunas Jacob Svensson flög Forsberg in med huvudet före i sargen. Forsberg blev liggande och ju längre tid som gick utan att han rörde sig blev det tystare och tystare i arenan trots att den alltså var fullsatt. Den andra periodpausen tidigarelades och först efter en lång stund kunde sjukvårdspersonal få upp Leksandsspelaren på en bår och bära honom av isen. Forsberg flögs strax senare till Akademiska sjukhuset i Uppsala för vård. Det blev tidigt känt att skadorna var allvarliga men det var långt senare som det meddelades exakt hur allvarliga; Forsberg hade blivit förlamad från bröstet och nedåt.
Att Tobias Hage utgick skadad i samma match för en axelskada hamnade i skymundan. Han tvingades senare till operation. Axeln blev bra men det var något annat som inte stämde. Andra problem blev tydliga. I samband med smällen mot axeln hade han även drabbats av en hjärnskakning. Men det förstod han inte då.
– Nu i efterhand med lite vishet kan man ju förstå det, jag var så trött efter smällen. Men då visste jag inte vad som var vad. Jag tog mycket smärtstillande och upplevde yrsel och trötthet. Och efter operationen hade jag jättestrul under uppvaket. När jag sedan trappade ned med morfin försvann inte yrseln och tröttheten. Sedan träffade jag en kille som konstaterade att det inte var något snack om att jag hade en hjärnskakning, berättar Hage.
Symptomen han hade då, i vintras, sitter kvar – och det alltså tio månader efter smällen.
Tobias Hage är ursprungligen från Farsta men spelade i Almtuna under juniortiden och fortsatte upp i a-laget. Inledningen på hans femte säsong i allsvenskan var succébetonad och det fick Djurgården att skriva SHL-kontrakt med honom. Efter två skadefyllda säsonger i Björklöven återvände Hage till Almtuna i fjol. Han gjorde fina 16 poäng på de 26 matcher han hann spela. Men den här säsongen har 28-åringen saknats på isen, av förklarliga skäl. Han har fullt upp med att klara vardagen.
– Jag klarar inte av att handla. Alla intryck gör mig trött. Jag klarar inte av att göra så mycket. Ska vi åka bil får tjejen köra och jag sitter med flygplansbindel för ögonen. Jag har ofta keps, solbrillor och öronproppar.
Han beskriver det som "ett jävla mörker" men försöker hitta någon form av rutin i vardagen. Efter att ha gått upp på morgonen brukar han ta en promenad i skogen. Han vill och försöker hitta små former av träning men det är inte lätt. Cykling kan fungera.
Hur är det mentalt?
– Det är tufft. Det är tufft för alla som inte kan göra vanliga saker. Men jag är mitt upp i det och förhoppningsvis ska det bli bättre. Vissa dagar är det inte så kul att gå upp men man måste fortsätta leva.
Hjärnskakningar har varit ett problem inom hockeyn länge och historierna om spelare som haft långvariga problem efter smällar mot huvudet är många. Tobias nämner själv spelare som Magnus Kahnberg, Sanny Lindström och Andreas Engqvist som haft problem under flera års tid.
– Man blir ju orolig när man läsar om dem.
Han träffar en terapeut för att få hjälp i vardagen och stödet från sambon Karin har varit ovärderligt under den här tiden.
– Hon är grym och hjälper till med allt. Utan henne hade jag haft det tufft att klara mig, det blir ju ett helt annat liv för oss båda. Man måste hitta någon väg igenom det här i alla fall och hålla nåt hopp uppe.
Hur har kontakten med sjukvården varit?
– Jag har haft problem med det. För att få en remiss till neurologen krävs en stroke eller hjärnblödning. Jag har inte fått någon specialisthjälp. Det verkar vara vanligt att man hamnar i ett mellanfack.
Kontakten med hockeyn är just nu på sparlåga.
– Jag har inte ens varit i en ishall sedan hände.
Hur stor är saknaden?
– Just nu är den inte så saknad. Det är ett litet problem när jag har så mycket större problem. Samtidigt är det ju hockeyn jag identifierar mig med men just nu har jag inget val.
