Med allsvenska medaljen runt halsen inervjuas Djurgårdens tränare Robert Kimby av TV4.
Djurgården är tillbaka i SHL och det med en del Almtunakoppling, som Robert Kimby, backarna Hugo Blixt och Jakob Ragnarsson samt målvakten Viktor Andrén.
Men där upphör de flesta likheter mellan Djurgården och Almtuna.
– Förstå mig rätt nu, men det är fler som jobbar i Djurgården och som gör att man måste anpassa sig till varann, och det är en utmaning även om det är en fördel att vara många också.
Efter segern mot AIK har det firats – rejält. Mer om detta senare.
Ett av Robert Kimbys segerrecept i Almtuna var att få spelarna att känna sig trygga. Det var högt i tak och det kunde vara flamsigt när det var läge för det. Kimby kunde själv komma med drypande kommentarer om både det ena och andra, som inte alltid behövde handla om hockey. Frågan är om det är samma jargong i Djurgården.
– Väldigt mycket skratt. Vi har haft ett underbart gäng, från fystränare och materialare till spelare, tränare och ledare. Vi har jäkligt roligt och jag tror att det påverkar laget. Det är så mycket press i det här jobbet så man behöver hitta sätt att slappna av.
Har pressen på dig varit hårdare i Djurgården än i Almtuna?
– Det vore konstigt att säga att det inte har varit det. Jag tycker ändå att jag har fått vara i min bubbla och haft väldigt bra uppbackning, så även om det har varit det (större press) så har jag känt en trygghet uppifrån. Det kanske hade varit annorlunda om vi hade förlorat en massa matcher.
På väg ut till en match på Hovet i februari. Robert Kimby med bestämda steg bredvid sina spelare.
I Djurgårdens lag vimlar det av stjärnor, inte minst med allsvenska mått mätt. I Almtuna basade Robert Kimby över ett gäng ungdomar där några knappt hade spelat i allsvenskan.
– Ju äldre man är och ju mer rutinerad man är så är det fler som har åsikter och som vill att vi testar saker de tror på sedan tidigare. Men det har funkat bra. Om en idé kan ta oss dit vi ska, då kör vi på det. Det hände många gånger att det var spelare som kom till oss med bra åsikter.
Är det någonting som du har saknat från åren i Almtuna?
– Kollegor och så... det gör man alltid. Den här branschen är lite dum på ett sätt, eller hur jag nu ska uttrycka det. Den är ombytlig. Det tar en halvtimme, sedan är man på nästa grej. När man väl går vidare lever man extremt mycket i det man göra just där och då.
Här började segerfesten. Robert Kimby i Djurgårdens omklädningsrum direkt efter segern mot AIK i fredags. Sedan blev det fest i tre dagar... En hes Kimby kom hem till Bålsta först udner måndagseftermiddagen.
Djurgårdens segerfest pågick i flera dagar. När UNT talade med Robert Kimby på måndagen hade han precis kommit hem. Det lär ha blivit en hel del champagne. Tränaren brukar ju få en hel flaska hälld över sig.
– Jag klarade mig, men det är klart att det flög mycket skumpa och vätska. Jag tycker att det är svårt... det blir ett enormt blurr allting. Det känns som att det är flera veckor sedan matchen i fredags, men det är det ju inte.
Hur har det varit sedan slutsignalen?
– Jag har inte sovit mycket alltså. Det tror jag inte nån har gjort. Du får tänka på att det har varit fullt ös i några dagar med fester och grejer, säger Kimby med att skratt och påpekar att han kom hem till Bålsta först på måndagen efter flera nätter med laget i Stockholm.
– Nu ska jag åka och hämta lillgrabben och sedan ska jag umgås med familjen.
Barnen är fyra, nio och elva år och heter Lova, Kalle och Linus.
– Alla tre har blivit extrema djurgårdare, säger pappa Robert.
Om bara några veckor drar försäsongsträningen igång. Det återstår att se hur SHL-truppen kommer att se ut.