NHL kändes olagligt i DDR-Sverige
ISHOCKEY. De stora högtiderna är över, men för hockeyälskarna fortsätter de komma i en strid ström. Det är bara att bänka sig framför tv:n och gotta sig åt match efter match, från liga efter liga och mästerskap efter mästerskap i en aldrig sinande ström.
När tv4 började sina sändningar i början av 90-talet var en av deras första satsningar att sända Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården i då nybyggda Globen. Hemma i pojkrummet satt jag och skruvade envist på den svartvita 14-tummaren för att försöka få in sändningen. Det gick inget vidare. Den lilla bordsantennen lyckades bara ge mig sprakande ljud och grötiga bilder där det var omöjligt att se pucken. Nånstans i allt flimmer kunde man i alla fall uppfatta vilka som var vilka.
Hur det gick i matchen kommer jag inte ihåg men det var ändå stort på något sätt. En ny tid för hockey i tv.
Om elitserien var något man sällan fick gotta sig åt på den här tiden så var spelet borta i Nordamerika nästintill att glömma. NHL-resultat var något man, på sin höjd, fick läsa i tidningarna ett dygn efter att matcherna spelats.
Om man inte hade kabel-tv eller parabol vill säga - och det hade man inte såklart.
När min farmor flyttade till lägenhet och fick kabel-tv öppnades en helt ny värld. Tack vare att hon hade Skysport i sitt tv-utbud blev besöken hos henne tätare än vad de varit tidigare. Dessa NHL-sändningar kändes lite som dagens piratsändningar från allehanda matcher via nätet. Man var inte helt säker på att det var lagligt. Så konstigt kändes det att kunna se hockeymatcher borta från USA i det som Filip Hammar och Fredrik Wikingsson i sin bok Två nötcréme och en moviebox kallar DDR-Sverige.
Men det har hänt en del sen dess.
Tack och lov.
Före, under och efter jul- och nyårshelgerna har jag sett elitseriehockey och allsvensk dito på plats. Men den absolut största hockeykonsumtionen har skett hemma i soffan framför burken.
Och som man har haft att välja på.
Förutom en rad matcher i landets två högsta serier har Sveriges samtliga matcher i JVM visats och därtill finalmatchen mellan Kanada och Ryssland.
Men utbudet har inte stoppat där. Canal+ har tack vare avtalet med amerikanska NASN kablat ut mängder av NHL-matcher varje vecka och bjussat de intresserade på finska ligan vid något enstaka tillfälle.
Viasat ville inte heller de vara helt utan ishockey mellan storhelgerna och satsade stenhårt på Spengler Cup. En egentligen helt ointressant turnering men som tack vare Mora gjorde det åtminstone liiite spännande för oss svenskar.
Och så här lär det fortsätta så länge det finns konsumenter (tv-tittare) och reklamfinansiärer som är beredda att betala för kalaset.
Nästa steg är väl att man knäpper på tv:n för att se ett uppländskt derby mellan Enköping och Tierp - i direktsändning. Gissningsvis tidigare än någon av oss anar. Jag kan redan nu höra programledaren inleda med: Hej och välkomna till Bahcohallen för en spännande match i division I C innan det är dags att avbryta för lite reklam från någon lokal pizzeria eller frisersalong.
Det slapp man i alla fall förr i tiden.
Fotnot: DDR-Sverige är något (kortfattat) som Filip Hammar och Fredrik Wikingsson definierar som det sen-1900-talsmässiga sosse-Sverige som tog slut ungefär 1993. Tiden före EU, före reklam-TV och inte minst före Internet.
Så jobbar vi med nyheter