Skellefteå behövs i eliten
Två kronor får man inte mycket för nuförtiden, på sin höjd ett par tuggummin. Annat var det på 80-talet. Då, när världen kretsade i stort sett enbart runt hockey, kunde två kronor vara värt mycket. För ett paket innehållande sex hockeybilder att sätta in i album kostade just två kronor och var vad som stora delar av månadspengen oftast lades på.
Krönikör: Henrik Söderlund
Foto: Fotograf saknas!
Skellefteå gjorde sällan deras supportrar speciellt glada och de stora målskyttarna i laget var få. Att få välja spelare tidigt i just Skellefteå var därmed extra viktigt. För ett par klasspelare fanns det trots allt och de bildade en underbar kedja. Hans Hjalmar, Johnny Forsman och Michael Granstedt var trion som spred skräck i motståndarförsvaren, speciellt säsongen 88/89.
Granstedt var den store stjärnan och blev med sina nio mål och 30 assist (flest i hela elitserien) bäst i den interna poängligan. Rutinerade Forsman prickade in 17 mål och passade till tolv, men målbäst var unge Hans Hjalmar som noterades för 18 fullträffar. Lägg därtill 15 passningspoäng. Tillsammans stod kedjan för över en tredjedal av Skellefteås totala målskörd.
Hjalmar, Forsman och Granstedt var nedplitade varenda tipsomgång, om de inte var skadade vill säga. När valen väl var gjorda och matcherna i gång satt vi som klistrade intill radion (till kidsen som undrar: Internet var liksom inte uppfunnet på den tiden) i väntan på Radiosportens klassiska måljingel.
Skellefteå slutade tia av tolv lag den säsongen, vilket var lite av en framgång för det trogna bottenlaget. Sämre gick det säsongen efter då nedflyttning var ett faktum. Sedan dess har de krigat i division I och allsvenskan under drygt 15 års tid. När Norrlands AIK nu är på väg tillbaka till hockeys finrum ställer jag mig upp och hälsar dem välkomna åter. För när intresset så stort i bygden att lokaltidningen Norra Västerbotten väljer att satsa på direktuppdatering på nätet, minut för minut, från lagets träning i söndags så är de banne mig värda elitseriespel. Deras hårda satsning har kännetecknats av proffsighet och, inte minst, kraft.
Kraften att inte ge upp trots alla bakslag, utan att fortsätta den målmedvetna satsningen.
Kraften att hålla det stora intresset för hockeyn i "staaan" fortsatt vid liv. (Handlings)kraft i form av smarta — och namnkunniga - värvningar.
Om det är just därför hemmaklacken i Skellefteå Kraft Arena (givetvis döpt av det lokala elbolaget) kallar sig North Power, låter jag vara osagt, men en sak vet jag:
Två kronor får man inte mycket för nuförtiden.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!