Små detaljer gör stor skillnad

Den finska pressen är hård och Sveriges Tre Kronor kämpar med näbbar och klor för att freda sitt mål. Mats Kihlström går ned och täcker skott som aldrig förr och Peter ?Pekka? Lindmark är på väg att göra sitt livs match mellan stolparna. Då händer det som bara inte får hända. Ett finskt skott träffar längst ut på Pekkas klubbspets och den ger vika. Alla inblandade slutar spela och står för ett ögonblick bara och tittar på den svenske burväktarens avskjutna klubba. Nästan hela bladet är borta. En liten detalj kan tyckas, men det gjorde att Finland kunde vinna landskampen busenkelt.
Minns ni den incidenten när ni i huvudet bläddrar igenom ert landskampsarkiv under mappen ?Klassiska matcher mot Finland??.
Inte det? Jag laster er inte. För den matchen har aldrig spelats - på riktigt.
Händelsen utspelade sig dock härom veckan på UNT:s sportredaktion - i bordshockey.
En skadeskjuten Pekka fick det ordentligt svårt att täcka alla hål och luckor och fick istället vackert stå och titta på när de finska målen ramlade in.
De hårda bataljerna på det gamla Stiga-spelet (viktigt att poängtera att det alltid är efter arbetspassens slut och att tidningen gått i tryck), brukar kunna gå vilt till (blodvite har förekommit), men n uvar det slutspelat. Den ?lilla? detaljen att den svenska målvaktsklubban gick av gjorde att spelarna plockades bort och lades i en låda.

En liten detalj som alltså fick stora konsekvenser. Och det är de små detaljerna som gör skillnaden.
Det är såna saker jag har tänkt på den senaste veckan.
Som att ?
? en bit av Henrik Lundqvists klubbhandske räddade OS-guldet till Tre Kronor i slutsekunderna. Mål av Olli Jokinen där och Tre Kronor kunde eventuellt fått nöja sig med silver efter förlängning eller straffar.
? Foppas fotilägg i skridskon gör att han fortfarande kan spela hockey och är i förlängningen avgörande för att Philadelphia ska ta sig upp ur träsket.
? Lars Fors i Huddinge-målet inte tog det där extra skäret för att täcka upp vid stolpen och Henrik Erikssons skott istället kunde slinka in. De två poängen målet gav Almtuna kan vara skillnaden mellan att nå playoff eller inte.

I somras lyssnade jag på en förläsning med Leif Boork. Han har fattat det där med vad de små detaljerna gör. Han berättade bland annat hur han gömde sig ute på Gränbyfältet när han var nytillträdd som tränare för Almtuna. Efter att ha beordrat spelarna till en löprunda (vilket enligt Boork inte varit allt för vanligt dessförinnan) tog han sig ut i mörkret och ställde sig vid en punkt i närheten av UTK-hallen. Platsen var väl vald. De farhågor han hade innan sitt lilla test kom att besannas. Istället för att springa på gångbanan och runt den lyktstolpe som var placerad vid vändningen så passade 90 procent av spelarna på att gena över gräset, på insidan av stolpen så att säga.
Jag kan väl säga som så att spelarna sprang runt stolpen nästa gång och till slut blev det till en grej att alla verkligen skulle runt den där stolpen på löprundorna. Almtuna började vinna igen.
Återigen en liten detalj, men en viktig sådan skulle det visa sig. Spelarna blev inte så mycket bättre konditionsmässigt men det gav dem en bättre karaktär - det var slut på ?fuskandet?.
I långa loppet gör sånt skillnad.
Karaktär hade även medarbetaren som rådigt tog initiativ till att köpa nya uppsättningar spelare till hockeyspelet så nu kan serien rulla vidare.
Men stackars Pekka får ligga kvar i lådan.