Fram till bara några år sedan var det så här Karolína Erbanová såg ut på skridskor.
Den tjeckiska 29-åringen har sadlat om. Skridskorna har hon behållit – okej, en annan variant – men hon har gått från en individuell sport till en lagsport, satt på sig skydd över kroppen och tagit en klubba i händerna. Bronsmedaljören på 500 meter skridsko vid OS i Pyeongchang för fyra år sedan är på jakt efter att få delta på ett fjärde olympiskt spel i karriären men den här gången alltså som hockeyspelare.
Och hon är nära att nå drömmen. Hon var med i det tjeckiska lag som spelade OS-kval och är just nu förste forwardsreserv till att få åka till Beijing i februari. Mycket kan hända på veckorna fram tills spelen inleds, inte minst med tanke på covid-19-situationen i världen.
– Jag har gjort allt jag har kunnat. Jag kommer att vara redo utifall någon blir skadad, säger hon samtidigt som hon pustar ut efter en storförlust mot Haninge hemma i Upplands Bilforum Arena. Centern var matchens enda hemmamålskytt efter ett vackert avslut högt förbi målvakten.
För det är i Almtuna hon håller på och utvecklas som bäst.
Karolina växte upp i den lilla skidorten Strazne i norra Tjeckien, inte särskilt långt ifrån den polska gränsen. I sin ungdom testade hon på alpinskidåkning men också längdskidor. Och tennis och innebandy. Men det var skridsko hon fastnade för och som hon valde att satsa på. Medan svenske Nils van der Poel slagit världsrekord på distanser som 5 000 och 10 000 meter ägnade sig Karolina åt betydligt kortare. Sprint var hennes grej och det betydde lopp på 500 och 1 000 meter. Men stora framgångar till trots var hon efter OS i Sydkorea färdig med skridskosporten och redo att ge den sport hon sedan en tid tillbaka drömt om att få utöva chansen.
Vid OS i Pyeongchang för fyra år sedan tog Karolína brons i 500 meter skridsko.
Målet var tidigt att nå landslaget och ett ytterligare OS. Och trots kort tid är hon nu nära.
– Jag började med hockey för två år och tre månader sedan. Det här är min tredje säsong men förra året blev det inget spel (på grund av pandemin), berättar hon.
Debutsäsongen spelade hon för en klubb i den tjeckiska tredjedivisionen men redan från start visade hon att hon var redo för större uppgifter då hon på bara 13 matcher stänkte in 43 mål och stod totalt för 61 poäng.
Att hon hamnade i Uppsala och Almtuna var lite av en slump, förutom att hon ville till Sverige då. Och hon trivs under sin debutsäsong.
– Jag ville inte till Ryssland och jag var för gammal för att spela i universitetshockey i USA. Almtuna hörde av sig och det var en agent, som specialiserat sig på att hjälpa damhockeyspelare, som hjälpte till.
– Jag blir bättre för varje match, men jag har ju missat så mycket erfarenhet, säger hon.
Största utmaningen är att få till klubbtekniken berättar Karolína Erbanová. Skridskoåkningen är visserligen annorlunda mot i ett skridskolopp men där har hon mycket gratis.
Karolina berättar att systemet för damhockey inte är så utvecklat i hennes hemland och att därför många vänder sig till bland annat svenska klubbar. Inte mindre än 13 tjeckiska spelare återfinns i SDHL den här säsongen. Brynässpelarna Deniza Krizova och Katerina Mrazova sticker ut när det gäller poängproduktion. Erbanova gör en del poäng hon med. När hon i söndagens match tröstmålade för Almtuna var det hennes femte mål på nio matcher i ettan.
Men man undrar ju. Varför väljer man som olympisk medaljör att plötsligt satsa på en helt annan sport?
– Efter tre OS var jag klar. Klar med den miljön. Jag ville byta och har alltid velat spela hockey, säger hon.
Att åka ett lopp på 500 meter skridskor tar Karolína Erbanová knappt 40 sekunder. Ungefär lika lång tid som ett högst normalt hockeybyte.
– Men skillnaden är att när jag är klar med skridskoloppet så går jag hem, säger hon och ler
I hockey får hon vila en kort stund för att sedan vara redo för nästa byte och sedan nästa …
Karolína Erbanová är individualisten som nu har blivit en lagspelare. Den tidigare skridskoåkaren har förvandlats till hockeyspelare och hoppas på ännu ett OS.
Hur var debuten i landslaget?
– Nivån var så hög. Jag har inga problem med farten men jag får hela tiden jobba med min klubbteknik. Och spelsystem. Sedan tar det lite tid att läsa av var motståndare och medspelare befinner sig.
I Almtunas beskriver hon sig som lite av den tysta sorten men det handlar delvis om språket. Hon säger sig trivas bra i laget och staden och delar lägenhet tillsammans med några lagkarmater.
Nästa säsong?
– Mitt mål är att komma tillbaka till Sverige. Allt blir lite lättare här när man redan kan kulturen och så.
SDHL?
– Det har alltid varit min dröm sedan jag började spela hockey. Men det är inte lätt, det är så många unga tjejer som kommer.
Skulle hon inte nå Beijing nu är hon redo att ge OS-hockey ytterligare en chans om fyra år.