Svenska hockeyligans initiativ till att instifta ett pris till den bästa tacklingen i elitserien kan jag väl hålla med om var något tveksam, även om jag för den skull inte tror att tävlingen skall bidra till att fler spelare ?tar chansen? och delar ut osjysta och livsfarliga smällar. Jag ser inte den kopplingen hur många än försöker få det till det.
De 50 000 kronor som den bästa tacklingen sägs inbringa går ju inte heller till spelarens egen sparbössa utan till välgörande ändamål. Hade det varit 50 kalla rakt ned i byxorna till vinnaren hade väl chansen varit större att någon under slutet av säsongen sett en möjlighet till att inbringa en skaplig sudd till en lyxsemester.
Men i så fall hade han fått vara beredd på att få gliringar från såväl med- som motspelare och att motståndarfansen sjunger: ?Han vill bara tjäna pengar, bara tjäna peeengaaaaar ??
Tacklingar är en del av ishockeyn och skall givetvis fortsätta vara det. Rena, fina tacklingar, speciellt på öppen is, kan lyfta en sömnig match. Handen på hjärtat; vad vore en hockeymatch utan tacklingar? Inte särskilt mycket. Tacklingar är inte tillåtna inom damishockeyn och jag har vid ett flertal tillfällen hört damspelare klaga på att de fråntagits den delen av sporten.
Samma kvällstidning, som gick ut och i skarpa ordalag ifrågasatte om de var riktigt kloka på Hockeyligan, har under hela säsongen (så sent som för några dagar sedan) publicerat helsidesannonser från samma organisation med frågan: Vem är elitseriens bäste tacklare? Annonsen har illustrerats med en bild där sarg och plexiglas har flugit all världens väg.
Så långt om äpplet. Nu till päronet.
Under veckan passade TV 4 på att granska det så kallade hockeyvåldet, en granskning jag tar emot med öppna armar. Den delen av ?spelet? där handskar slängs och att man med råge passerar vad som är tillåtet, såväl på isen som ute på gatan, kan vi gärna vara utan. De som vill hålla på med det får gå till närmaste källarlokal med sandsäck och boxningsring.
Det var intressant att höra förövaren Mats Christéen och offret Mikael Gath berätta om sin syn på incidenten då Gaths blod färgade isen röd i Ängelholms ishall. Tyvärr blev tajmningen när programmet sändes inte den bästa om ni frågar mig. Många som aldrig sett eller åtminstone sällan ser en hockeymatch hörde: a) tacklingstävling och b) våld i rinken från samma tv-apparat under samma dagar och lyckades på något skumt sätt lägga ihop dessa till något gemensamt.
Plötsligt ansågs även tacklingar som något fult.
Men tacklingar gör det definitivt.
Mål eller en sjysst tackling på Lindros?
Den frågan ställde jag till Niclas Hävelid för några säsonger sedan.
Hans svar:
- Då blir det en tackling på Lindros, helt klart.