Vad är det som händer med Storvreta?
I dessa dagar får jag frågan stup i kvarten. Det korta svaret är: inte mycket. Det är i all fall ingen skillnad mot resten av säsongen. Klyschan att en tabell aldrig ljuger stämmer bra in i på årets upplaga av Storvreta. För fjolårets silverlag har inte varit ett topplag på hela säsongen. Det ser inte bättre ut med ett par omgångar kvar än det gjorde ett par omgångar in på denna säsong. Många verkar ha glömt att man inledde serien med tre raka förluster, bland annat mot nykomlingen Höllviken, och hade bara en seger efter fem spelade omgångar.
Säsongens hittills enda formtopp kom precis före VM då laget vann fyra raka matcher. Sedan har laget återgått till den ”normala” nivån. Nu är man där man är – utanför slutspel.
Det finns en rad faktorer till att Storvreta hamnat i det läge man nu befinner sig. Här är några enligt mig:
Nya spelidén
Stefan Forsman deklarerade tidigt att han skulle bygga nytt. Den försvarsstarka kontringsinnebandyn från hans tidigare tid i klubben skulle bytas ut mot i de flesta lägena offensivare. Man skulle kliva högre upp i banan utan boll för att återerövra den så fort som möjligt och med boll skulle man spela ett aktivt kontrollerat anfallasspel i fart. Det har ännu inte satt sig. Storvretatränaren har helt enkelt inte lyckats med sin nya spelidé, i alla fall inte fullt ut, och på senare tid har man därför valt att ändra om och flytta tillbaka styrkorna.
Skadorna
Först var det målvakten Viktor Klintsten som gick sönder på försäsongen samtidigt som Mika Kohonen var sjukskriven. Sedan kom fler skador på kort tid. Jesper Berggren var borta under lång tid och Niklas Winroth har missat i stort sett hela säsongen. Jakob Drews har även han missat många matcher. Lägg därtill den långa avstängningen på Henrik Stenberg på senare tid.
Truppen
Uppmärksammade värvningen av Alexander Rudd går inte att klaga på. Han ligger i toppen av poängligan även om han inte levererat på slutet. Men i övrigt kom inte mycket nytt in inför säsongen förutom ett antal spelare för tredjefemman. Efter VM släppte man en missnöjd Rickie Hyvärinen, som nu gör succé i AIK, väldigt lättvindigt och man misslyckades med att få in Moras målspruta Johan Widh innan transferfönstret stängde. Arbetet med spelartruppen har lämnat en del övrigt att önska.
Pressen/självbilden
Få andra lag får höra det så mycket när det går dåligt som Storvreta får. Och har man varit i final fyra av de fem senaste säsongerna ska kraven finnas där. Men årets upplaga har inte lyckats hantera pressen när det har gått emot. Vad de än själva säger. Och dessutom har ödmjukheten saknats. De flesta rödtröjorna tycker just nu att de är bättre än de egentligen är. Sådant blir aldrig bra.
Efter förlusten i Umeå i söndags har Uppsalalaget inte saken längre i egna händer utan att beroende av andra resultat. Plus att man själva givetvis måste vinna mot Helsingborg hemma och Falun borta. Tar man sig till slutspel har man gjort ett trollerinummer ur den högra skolan i elfte timmen. Jag tror inte de lyckas.