Vi fick se en annan match. Och ett helt annat Storvreta. Uppsalalaget kunde inte ha gjort en så mycket mer slätstruken insats än vad som var fallet i den första kvartsfinalen – och gjorde det inte heller. Storvreta höjde sig både ett och två steg från premiärmötet med Helsingborg och det räckte gott. Och det kommer att räcka långt i den här matchserien.
Alexander Rudd var matchens lirare och han drog med sig ett koppel lagkompisar men jag tänker inte tokhylla Storvreta efter den här insatsen trots en rad fina mål. Till match två skulle farten kopplas på och visst blev det bättre, men ingen i Storvreta såg helt slut ut trots att man fortsatte att i stort sett uteslutande spela på två femmor. Nä, skruva upp farten lite ytterligare i både fötter och passningar – släng in ytterligare en formation ibland om det behövs – och den här kvartsfinalserien kommer snart att mynna ut i en semifinalserie.
Helsingborg känner säkert att de inte nått sin fulla potential men även om jag har respekt för ett par av skåningarnas inidviduella skicklighet, Linus Nordgren i först hand, har jag svårt att se hur de ska göra om fjolårets kvartsfinaltriumf, då mot Pixbo. För när deras främsta vapen, att dra ned på tempot och kontringsspela, nu inte gav någon effekt alls (Storvreta säkrade upp bra med tredjegubben) ser jag inte vad de ska hitta på. Det går inte att parkera bussen och hoppas att tio skott på mål ska utmynna i fem fullträffar varje kväll. Som i torsdags. Men räkna med att de försöker i Fyrishov på måndag igen. Problemet? Att Storvreta nu har vaknat.