Snacka om besvikelse i Sirius. Det gick att ta på hur arg Kim Bergstrand var på presskonferensen över de tappade poäng mot Degerfors och den sena kvitteringen – ni som har hängt med ett tag vet hur han är då.
När jag frågade honom om varför Stefan Silva petades fräste han tillbaka:
– Hur många gånger ska jag behöva säga det här. Vi petar ingen. Vi har fyra matcher på tio dagar och i dag fick Ante (Björkebaum) spela. Och gjorde mål, sa han.
Sett över hela matchen måste ändå 1–1 ses som ett rättvist resultat. Inte minst med tanke Sirius bleka andra halvlek där vi såg ett extremt lågt blåsvart lag som i alla fall inte jag sett på mycket, mycket, mycket länge.
Å andra sidan hade både Ante Björkebaum och Niklas Maripuu varsitt skott i målställningen i den första halvleken som var lite grann av ett spelmässigt superettanfyrverkeri med två konstruktiva lag.
Som jag ser det är kampen om kvalplatsen fortsatt öppen. Varberg, som fick nöja sig med 0–0 borta mot krislaget BP i söndags, har jag svårt att se ska palla för trycket framöver.
Sedan om Sirius gör det är en annan fråga. Mot Degerfors höll man emot bra länge trots det låga spelet, men fick kapitulera till sist.
Utöver Sirius, Degerfors och Varberg ser jag Ljungskile som en tänkbar kvalkandidat. Lagen där uppe, J–Södra och Östersund, ser just nu aningen för stabila ut, men någon gång ska väl de också börja dippa.
***
Efter sportchef Legues krönika och hans besvikelse över att bara 1 410 åskådare kom till Studenternas för att se Sirius mot Mjällby har debatten kring publikfrågan fortsatt i sociala medier, forum och i mejlform in till UNT-redaktionen.
Mycket har sagts i ämnet och jag ska inte strö ytterligare salt i såren eller komma med några mirakelförslag. Men för att nyansera det hela lite så var faktiskt publiksiffran mot Mjällby runt 400 fler än mot Östersund i fjol vid samma tidpunkt. Så i mina ögon har ändå ”grundpubliken” ökat en aning jämfört med 2014 (bortsett från premiäromgångarna) för Sirius. Men som bekant är det inte tillräckligt då det har budgeterats för cirka 2 000 i snitt med motiveringen sportsliga resultat och populariteten i sociala medier som grund. Något jag höjde på ögonbrynen för redan när jag fick loss de här uppgifterna efter årsmötet i februari. En rimlig uppskattning på hur många som kan tänkas komma till Studenternas en medelsäsong (utan sportsliga toppar eller dippar) skulle jag uppskatta till runt 1 200–1 300 med tillhörande proportionerlig kringförsäljning om man inte gör något nytt kring arrangemang och dylikt. Där någonstans borde budgeten ha legat.
***
Till sist, för er som inte såg Stockholmsderbyt mellan Djurgården och AIK i går har jag bara en sak att säga. Kerim Mrabti. Wow.
Visserligen var den tidigare Siriuspelaren vilsen och blek i den första halvleken i forwardsrollen – som resten av hemmalaget. Men i den andra halvleken, när han flyttades ned som mittfältare, fullständigt exploderade 21-åringen från Enköping och gjorde två mål och hade bud på mer (bland annat en cykelspark strax utanför).
Jag som följt honom ett par säsonger, från norrettan med ESK och de senaste två åren i Sirius har hela tiden imponerats av hans psyke. Många talar om hans teknik och explosivitet, men jag vill hävda att utan det tidigare nämnda hade han aldrig kunnat höja så pass som han gjorde i den andra halvleken i går. Frågan är hur långt det kan räcka? Kanske redan nu till en plats i Sveriges trupp till U21-EM i sommar…