Det var mycket som kändes igen mellan Sirius och Östersund i går – och då pratar vi inte bara om att lagen har för vana att spela oavgjort när de möts, eller att 1–1 är Sirius vanligaste resultat den här säsongen (fem matcher). Inte heller att min första seriematch där jag bevakade Sirius med Kim Bergstrand som tränare slutade 1–1 (borta mot just Östersund våren 2012) eller att Sirius inte har lyckats vinna på konstgräs i år.
Nej, det som gav det största avtrycket och déjà vu-känslan var den spelmässiga kollapsen i Sirius under den andra halvleken – där man totalt tappade sitt grundspel och inte klarade av att hålla i bollen på offensiv planhalva – så som det var tänkt inför. Ni som såg 1–1-matchen mot Degerfors vet jag pratar om – och känner nog också igen er.
Nu gjorde visserligen Östersund, som i den andra halvleken gick över till en femmannakedja (snacka om retro!), en bra match och skulle med normal utdelning vunnit med kanske 2–1 eller 3–1. Så sett ur kollappssynvinkeln ska nog Sirius och Kim Bergstrand vara nöjda med en poäng – trots att rånarluvan åkte av i slutminuterna.
Extra glädjande för Sirius var förstås att Degerfors förlorade hemma mot Mjällby (0–1) och att det nu skiljer åtta poäng ned under kvalstrecket (även om något av Södertäljelagen kan ta i kapp i dagens derby).