Oskarshamn är givetvis ett bra hockeylag – det är bara att titta på den allsvenska tabellen. Men det ska givetvis inte vara så enkelt som det var på onsdagskvällen mot ett under långa stunder håglöst Almtuna.
Målvakten Arvid Ljung var inte bra och kanske skulle han ha bytts ut tidigare (han ersattes av Oscar Fröberg 14.39 in i den andra perioden), men han hade sannerligen ingen bra hjälp av utespelarna. Hemmaspelarna tilläts stå framför kassen och styra puckarna – gång på gång …
Det fanns en tid när Almtuna alltid förlorade i Oskarshamn. 10–1 är det största raset. För något år sedan försvann Oskarshamnsspöket och Almtuna började ta poäng där nere, men det här …? Det var som att bli förflyttad bakåt i tiden – så här såg det ut förut.
Nu står hoppet till den nye tränaren Nichlas Falk och den energi han kan plocka med sig in i laget.
Det var rätt av klubben att inte sparka Martin Gudmundsson och/eller Marcus Ragnarsson. Jag gillar av princip inte att skicka ut folk även om det ibland varit absolut nödvändigt. Den här gången var det inte nödvändigt – men att något måste göras, det stod klart.
Om Nichlas Falk är rätt man för det här uppdraget vet jag inte. Jag ska vara ärlig och säga att jag rent spontant – när lag läste på unt.se att han skulle bli den nye tränaren – tänkte att "nja, jag vet inte ...". Men jag tycker ändå att det var förändringen som var viktigast och inte vilken person som tar över huvudansvaret.
På torsdagen gör Falk sitt första träningspass och jag tänkte mig se större delar av det på plats i Gränbyhallen. På fredag är det första matchen för Falk – Almtuna möter Pantern hemma. En ångestmatch.
Nichlas Falk kommer förstås inte att hinna sätta sin prägel på laget på så kort tid, men som sagt, det handlar i första om något annat. En ny röst, ny luft och ny energi. Ibland är det väldigt lite som skiljer mellan seger och förlust, mellan succé och fiasko.