3, 1, 3, 0, 3, 2, 1, 2. Lottoraden?
Nej, Almtunas poängutdelning de senaste matcherna. Bara tre trepoängare säger den gnälliga. Poäng i alla matcher utom en säger den positive. Och efter att ha sett Almtunas tre senaste matcher på plats inom loppet av fem dagar hamnar jag själv någonstans mitt emellan. Almtuna spelar en bra och rolig hockey, match efter match. Men jag tycker att de fått lite för dåligt betalt mot vad de presterat. Det handlar inte om otur eller att domsluten gått emot – jo, jag hörde vad hemmapubliken tyckte om domaren Joakim Bodén i matchen mot Västerås i går och jag kan väl till viss del hålla med om att Bodén till viss del hamnade lite snett i visslandet – utan också att man inte haft förmågan att omsätta målchanser till tillräckligt med mål och poäng.
Men så länge de tar poäng efter poäng i match efter match kommer det att räcka långt ändå i slutändan. Hela vägen till ett liv efter grundserien. För det finns så mycket kunnade och skicklighet i det här laget.
Stabile Jonas Johansson imponerar allt mer mellan stolparna, backen Per Svensson har, speciellt nu på slutet, vuxit fram till den där försvarsresen han ska vara och man har speedige poängkungen Michael Haga (hur länge får Almtuna behålla honom?) i toppslag. Jag kan nämna ett koppel till egentligen. Och när matcherna är så där jämna som de varit på slutet och går till straffar har ju Almtuna numera "the Rommel show" att plocka fram.
Och jag som tyckte att årets upplaga av Almtuna såg profillöst ut. Jag påtalade det för Emil Larsson (vilket mål han gjorde mot Västerås, förresten!) när jag intervjuade honom inför säsongen. Han svar:
– Det är väl i år som vi ska skapa profiler. Vi har många väldigt talangfulla spelare som ännu inte blommat ut. Jag tycker vi har ett jäkligt intressant lag där många kan kliva fram. Som helhet är vi skridskostarka och jobbiga att möta. I år är året vi går till topp åtta. Jag tror stenhårt på det.
Larsson kan sitt lag. Profilerna finns numera definitvt.