Han skulle inte förlora en andra raka grand slam-final. Med undantag från en liten svacka i matchens andra tiebreak så var serben felfri. Det spelade ingen roll vad Federer försökte med, om det var baslinjespel eller attacker fram mot nät. Alla bollar kom i princip tillbaka och när Djokovic fick till några magiska returer i Federers servar så kändes saken klar. I det fjärde setet kändes det inte ens som att Roger Federer trodde på det riktigt.
Tidernas bäste spelare föll mot världens just nu bäste spelare. Roger Federer har spelat fantastisk tennis genom hela turneringen, framför allt i krossen mot Andy Murray i semifinalen. Jag tror att Federer hade vunnit om han hade mött vem som helst – förutom Djokovic då.
Titeln i London var Djokovic tredje i ordningen och fler lär det bli för serben. Roger Federer visade återigen att han inte går att räkna bort, även om den senaste grand slam-segern kom 2012, för tre år sedan, i just Wimbledon. Jag hoppas och tror att han kan vara med och utmana även kommande år på den finaste av tennisscener. För Djokovic, som var illa ute redan i kvartsfinalen mot Kevin Anderson med underläge 2–0 i set, är det här så klart ytterligare en tung titel. Framför allt visade han prov på ett starkt psyke och ett komplett register.
På damsidan så går Serena Williams mot en äkta grand slam, något som inte hänt sedan 1988 då Steffi Graf lyckades med bedriften. Williams är helt överlägsen på damsidan och det enda som kan stoppa henne från en äkta grand slam är nog hon själv. Allt som saknas nu efter seger i Wimbledon är en hemmaseger i US Open senare i höst. Jag unnar Serena Williams en äkta slam av två anledningar. För det första är hon så pass överlägsen spelmässigt att hon vore värd det och för det andra så vore det välförtjänt efter den allvarliga sjukdom hon drabbades av för några år sedan.
Även för svensk del tycker jag att det finns lite att glädjas åt om man tittar tillbaka på årets upplaga av Wimbledon. Elias Ymer tog sig återigen in i huvudturneringen och stod upp riktigt bra faktiskt mot Ivo Karlovic i den första omgången. Jag är övertygad om att Ymer inom en snar framtid tar sig in på topp hundra, kanske redan innan årsskiftet?
Brorsan Mikael stod också för en fin prestation då han tog sig hela vägen till final i juniorklassen, där det dock blev förlust. Efter några tunga svenska tennisår kanske vi äntligen börjar se ljuset i tunneln? Jag hoppas det i alla fall.