Jag minns Ogbus tårar i Falkenberg. Han hade varit i klubben i sex år och då Niklas Busch Thor petades i den där andra kvalmatchen så var det Ogbu som var lagkapten. Man såg stoltheten i ögonen, man såg besvikelsen i ögonen och man såg också osäkerheten i ögonen. Jag tror att Ogbu funderade länge och väl om han skulle testa lyckan i allsvenskan eller stanna i Sirius. Valet föll på det förstnämnda och vem kan klandra Ogbu för att han tog chansen när kontraktet gick ut?
Att se Moses Ogbu i en grön tröja under våren, när han väl fått speltid, har varit minst sagt ovant. Jag fick en känsla av att något kunde vara i görningen redan när Ogbu var på Studenternas under våren, det var något i hans ögon liksom. Att han nu är tillbaka i Sirius känns helt rätt. Moses Ogbu ska spela i Sirius, så är det bara. Han är en av de största profiler klubben har haft på senare år.
Rent spelmässigt kommer Ogbu tillföra det där oväntade, att bryta ett mönster när ingen förväntar sig det. Jag har tidigare skrivit att Sirius tagit lite från sin högstanivå i år och i stället satt en högre lägstanivå som tagit laget till serieledning. Med Moses Ogbu i laget får man in den där spetsen som kan höja högstanivån ytterligare.
Nu är det revansch som gäller för tårarna i Falkenberg. Ogbu kände att han hade ouppklarade affärer i Uppsala och nu ska Sirius upp. Sommarens transferfönster har också varit en tydlig signal från Sirius del att det är all in på allsvenskan som gäller. Förra året plockade man in Simon Berg från Västerås IK i division II. I år handlar det om Jesper Arvidsson och Moses Ogbu. Snacka om skillnad, det är revansch som gäller.