Sirius gjorde ingen bra insats på Stora Valla i Degerfors. Hemmalaget var bättre under stora delar av matchen. Jag tycker att det gick för långsamt för Sirius. Inte ens omställningarna var kvicka nog.
Jag har sett samtliga Sirius tävlingsmatcher den här våren och det är något som gnager och jag ska förklara vad det är.
Videoanalyser, digitala genomgångar, förväntade mål och allt annat som hör den moderna fotbollen till har jag ingenting emot. Tvärtom, det är säkert bra och utvecklande för spelarna oavsett om det är fotboll, ishockey eller någon annan sport.
Men det allra viktigaste får inte glömmas bort bland all data: glädjen.
När Joakim Persson, Melker Heier eller vilken spelare som helst går till träningen ska det inte vara ångestfyllt. Jag säger inte att spelarna i Sirius har prestationsångest, det vore mig helt främmande att ens andas i den riktningen, men jag tror att ni förstår vad jag menar. Det kan vara lätt att tappa bort glädjen i all digital seriositet.
Jag har sett vad tränare kan göra med sina lag bara genom att entusiasmera.
Det senaste exemplet är AIK:s hockeytränare Roger Melin, som fick spelarna att ha roligt tillsammans och att dra åt samma håll. Melin var inte ens med på isen under träningarna och sade i en intervju i Expressen att videogenomgångar är överskattade och att en "rolig historia" fick laget att tända till mot Björklöven.
När Svenåke Svensson tränade Almtuna nådde laget stora framgångar på ett snarlikt sätt som Melins AIK. Svensson nynnade på Bobby McFerrins Don´t Worry, Be Happy och laget vann helt otippat match efter match.
Men naturligtvis var, eller är, Roger Melin, Svenåke Svensson, bandyns "Westis" Westergren och andra liknande coacher taktiskt sinnade och tuffa när det behövs. Det går inte att plocka in en humorist från gatan och sätta hen i ett omklädningsrum och tro att laget ska vinna en massa matcher.
Jag känner inte Siriustränaren Andreas Engelmark. Jag har pratat med honom på tu man hand bara två gånger och kan inte uttala mig om hur stämningen är på träningar och matcher. Men även för mig, som ser det hela utifrån, är det något som inte stämmer – eller som i alla fall inte är hundraprocentigt.
Nu kan poäng och segrar ändra på det mesta "över en natt". Är oavgjort mot Degerfors en början på det?