Jag skrev i fjol att det var lite (eller ja, ganska mycket) gymnastiksalskänsla över idrottsgalorna i Fyrishov. Just därför kändes det som ett rejält lyft att galan nu flyttat in i IFU Arena. Trots att läktarna gapade tomma så var det en mer professionell känsla som klädde föreställningen. Det var något finare att sitta på inlagda mattor än att se de klistrade handbollslinjerna. LED-tavlorna med texten ”Uppsala Idrottsgala” gav också ett tydligt budskap. Nu är det på riktigt (även om vissa vilsna själar med innebandyklubbor irrade omkring ute på galagolvet, men det var bara charmigt).
Tar vi en titt på pristagarna så känns det som att Uppsala haft ett riktigt fint idrottsår med SM-final för 86ers, SM-guld för Rospiggarna (de får vara med), Fyrisfjädern och Storvreta och så klart Sirius avancemang till allsvenskan. Wow, det är det överlägset bästa idrottsåret sedan jag kom till Uppsala och UNT som bosman 2009. Och att det var just Sirius som fick glänsa mest på galan kändes helt rätt. En historisk prestation som höjt idrottstemperaturen i hela staden. Alexander Graff och Lina Sjöberg briljerade på det individuella planet och även Amanda Delgado Johansson fick en liten hyllning för tider som passerat. Inga anmärkningar på det.
En annan positiv sak är att det återigen var fler idrottare än under fjolåret på plats. Golvet andades verkligen idrott och där har evenemanget verkligen gått framåt om jag tittar i backspegeln. Cred. Samtidigt kändes det som att gästerna på plats höll en lägre profil än tidigare år. Det var få som släppte loss, jag saknade Brice Massamba från fjolåret.
Det finaste ögonblicket som jag tar med mig var när Rospiggarnas lagledare Micke Teurnberg tog emot P4 Upplands sportpris. En märkbart tagen Teurnberg kämpade för att hålla ihop rösten på scen och det var riktigt fint att se. Som han har kämpat för att ta Rospiggarna till det där guldet.
Vad kan då bli bättre? Ja, jag tycker att idén med liveband är passé. Jag förstår att det är dyrt att hyra in artister (minns Anne-Lie Rydé och Dogge Doggelito), men jag tycker faktiskt att det räcker med en schysst DJ (inte Amanda). Det hade fräschat upp tillställningen ytterligare. Nu blev det samma gamla covers av Bulldog och en mycket hög ljudnivå.
Överlag var det en klart godkänd tillställning som verkligen satte ett fint slut på idrottsåret 2016 i Uppsala. Självklart mycket hjälpt av att det var ett bra och framgångsrikt år, men man gjorde sitt också. Tack för festen.