I fredags eftermiddag såg jag fram emot en spännande och häftig första playoffmatch mellan två ärkerivaler med en EM-plats i potten. Men det som hände i Paris under kvällen gjorde att det faktiskt tog emot att ta mig till Friends arena.
Jag vet, det här är mitt jobb. Men jag är också människa.
Allt det där som jag såg fram emot, den taktiska (!) kampen mellan Erik Hamrén och Morten Olsen, hur ett fullsatt Friends skulle kunna lyfta Sverige och i fall Zlatan Ibrahimovic till sist skulle lyckas i en måstematch kändes oviktigt. Det var med sorg i hjärtat som jag under lördagen följde tv-sändningarnas rapportering från det mörka och hemska som hänt där över 120 oskyldiga människor fått sätta livet till för terrorister. Det gjorde ont.
För vad är ett EM-slutspel egentligen värt när självmordsbombare sprängde sig utanför Stade de France i Paris under träningsmatchen mellan Frankrike och Tyskland. En arena där finalen spelas nästa år.
Till sist kopplade jag ändå på yrkesrollen och satte mig på pendeltåget till Solna.
Friends arena var upplyst i de franska färgerna och jag tror att det var många som kände precis som jag. En samhörighet om att livet trots allt måste gå vidare – och att fotboll är något som skänker glädje för väldigt många i en hård och rå numera nära verklighet.
Fotbollen kan – när den är som bäst – bidra till en bättre värld. Därför kändes det rätt att vara en del av det i stället för att stanna hemma.
Några ord om matchen. Sverige inledde märkbart aggressivt – och förutom några minuter i början fick Danmark aldrig under den första halvan i gång sitt passningsspel som är deras signum. Sverige låg hela tiden rätt i positionerna och trummade på, vilket gav utdelning när en omarkerad Emil Forsberg placerade in Mikael Lustig inspel från kanten strax innan paus. Ledningen kunde ha varit större om Marcus Berg förvaltat två fina lägen innan dess.
I den andra halvleken avgjorde Sverige redan i den 49:e minuten när Zlatan Ibrahimovic satte dit 2–0 på straff efter att Emil Forsberg fällts. Danmark reducerade visserligen efter en hörna i den 80:e minuten (mot ett tröttkört Sverige) genom Nicolai Jörgensen efter en svensk markeringsmiss (Martin Olsson).
Men sammantaget var det ändå en rättvis seger som ger Sverige ett hyfsat utgångsläge inför returen på tisdag i Köpenhamn – och som i 70-75 minuter kanske var Erik Hamrén bästa match som svensk förbundskapten med den nygamla 4–4–2-uppställningen. Om det nu betyder något en helg som denna.