Tre matcher och bara åtta insläppta. Storvretas försvarsmur är rest och Falun har inte kommit på hur de ska rasera den. Än. Dalmasarna vet normalt hur man gör mål men utan Rasmus Enström saknas dimensioner i deras anfallsspel. Alexander Galante Carlström kan göra mycket på egen hand men behöver ändå få lite uppbackning ibland. Den tidigare febersjuke Enström är nu tydligen lårskadad och frågan är när – och – om han kommer tillbaka i den här semifinalserien.
”Visst Enström är Enström, men de kan inte skylla på någonting”, sade Storvretas just nu fantastiske målvakt Viktor Klintsten till mig efter tredje semin. Av Klintstens åtta insläppta så här långt är dock bara fem i spel fem mot fem. Två kom i numerärt överläge i den första semin, ett på straff nu.
Storvreta har bra koll på motståndet och hittar inte Thomas Brottman på något riktigt klipskt är jag, som tidigare har velat, ganska säker att Storvreta åter snart är ett finallag.
Till sist: Ordet innebandyhuligan är nog inte uppfunnet än. Men på torsdagskvällen visade sig ett litet embryo till sådant på läktarna i Falun. Ett par tre Storvretasupportrar (?) utmärkte sig negativt genom att ta sig från bortasektionen till motsatt långsida för att stöka. De avvisades av läktarvärdar och lugnade delvis ned sig tack vara att Storvretakaptenen Mattias Samuelsson på eget bevåg snabbt klev upp på läktaren och bad dem lugna ned sig. Låt oss bara slippa sådant framöver. Det är en ingrediens den här semfinalen inte behöver.