Först och främst måste jag säga att det är svårt för mig att skriva den här krönikan. Som ni säkert minns så sågade jag motsvarande gala ganska kraftigt i fjol vilket rörde upp en hel del känslor. När UNT nu tagit över ansvaret för spektaklet så är det alltså återigen jag som ska sitta bakom recensionsspakarna, men jag lovar att jag i alla fall försökt att göra en objektiv bedömning.
För visst har samtliga tagit åt sig kritiken från i fjol. Jag såg fler idrottare och färre företagare på plats. Det var mer idrott än firmafest och så fick Annika Billstam glänsa genom att ta storslam vad gäller priser. Hon borde ha fått glänsa redan i fjol, men då blev det som sagt inte av. Nomineringsjuryn måste hyllas som efter år av misslyckanden äntligen slopade ”namnen” för att faktiskt ta ut de som har varit bäst. Även det ett lyft som gav galan en annan seriositet än tidigare. Och alla namn var rättstavade, små men viktiga detaljer.
För Annika Billstam blev kvällen en fin hyllning av en fantastisk landslagskarriär. Årets idrottskvinna, årets prestation, P4 Upplands sportpris och ett historiskt UNT-guld. Hon var värd alla stående ovationer från de runt 600 personerna som var på plats. Helt rätt, Uppsalas största stjärna just nu.
Badmintonspelaren Moa Sjöö fick också besöka scenen flitigt. En ung talang som med all rätt hyllades och som både inspirerar andra och kanske till och med kan gå i Annika Billstams fotspår. Hon såg i alla fall sig själv som världsmästare i badminton om fem, tio år. Härligt kaxigt!
Uppsala Idrottsgala är på rätt väg. Jag skriver det inte för att UNT var en av arrangörerna utan för att jag faktiskt tycker det. Visst, det finns fortfarande saker att utveckla, men jag har faktiskt inte så mycket att anmärka på i år. Åtgärdsprogrammet har följts, oavsett vem som stod bakom arrangemanget.
Till sist har jag tre små detaljer jag ändå vill nämna. Årets bäst klädde herre var en man i medelåldern som gled in i en riktigt imponerande kreation, som hämtad från det franska gendarmeriet. Något mer tveksam var jag dock till min chef Daniel Legues illgröna fluga. Den stora glädjespridaren var annars förre Uppsalaspelaren Brice Massamba som trivdes som fisken i vattnet och höjde stämningen under kvällen.