Måndagskvällens match hemma mot Moldavien blev en avslagen historia där Sverige planenligt vann, men där Ryssland samtidigt och lika planenligt vann mot Montenegro. Kvalet kan därmed summeras med Sverige som trea i gruppen och med ett ovisst playoff om cirka en månad.
Hur ska man då summera det här kvalet? Jag skrev ganska tydligt vad jag tyckte om Erik Hamrén efter storförlusten hemma på Friends mot Österrike vid den förra samlingen. Att Hamrén inte är förbundskapten efter sommaren 2016 ser jag som en självklarhet och därför tänker jag inte ägna så mycket plats åt det i den här texten.
Jag ser i stället kvalet till EM som ett kval där det svenska folket tappat tron på sitt landslag. För vem känner egentligen några framtidsförhoppningar just nu kring det svenska landslaget? Jag tror inte att det är många i alla fall. Samtidigt som Sveriges U21-landslag på herrsidan och U19-landslag på damsidan vann EM under sommaren så har A-landslaget snarare blivit en blek parentes i sammanhanget. Det är stängt, dåligt och resultaten uteblir. Oavsett vilka Sverige får möta i playoff så måste landslaget försöka att vinna tillbaka folkets kärlek. Just nu finns det inte där.
Och vem kan egentligen klandra publiken när förbundet, efter två raka förluster och en tappad direktplats, säljer biljetter för 680 kronor till matchen mot ”stormakten” Moldavien. En match som dessutom hade en starttid redan klockan 18. Att det bara dök upp drygt 25 000 personer på Nationalarenan förvånar mig inte. Folk har tröttnat – och de har helt rätt. Sverige fick därmed avsluta kvalet inför halvtomma läktare.
Kanske fick vi ändå ett litet embryo av hopp då Erik Hamrén valde att starta med både John Guidetti och Oscar Lewicki. Kanske ett litet tecken på en föryngring och något att hoppas på igen för de svenska landslagsfansen. Allt för länge har uttagningarna till landslaget varit baserad på tidigare meriter snarare än dagsform.
På söndag klockan halv tolv lottas playoff-matcherna. Jag tror att det är ganska 50-50 oavsett vilket lag som kommer att stå på Sveriges lott. Det är inte ettor, det är inte tvåor utan det är treorna (de sämsta treorna dessutom) som Sverige ska spela mot. Skulle man inte lyckas krångla sig vidare till EM är det ett historiskt misslyckande och förhoppningsvis uppvaknande för ett förbund och ett landslag som svävat i väg och tappat närheten till folket. Det är dags att ge tillbaka.