Efter haveriet med Nicklas Jonsson och turbulensen som följde så tror jag att ingen riktigt vet hur gruppen kommer att reagera. Visst, spelarna själva pratar om hur det har fört gruppen samman, att man har blivit starkare efter det inträffade. Vad ska de annars säga liksom? Det är först när säsongen börjar som vi på allvar får svar på hur det hela har påverkat laget och föreningen. Valet av ”Tuben” Svensson känns dock helt rätt. Han har erfarenheten från föreningen, känner spelarna och har stöd i spelargruppen. Att röra om för mycket innan seriestart hade inte varit bra, nu tror jag ändå att man kan vända blad relativt smärtfritt. Det som dock blir intressant, vid sidan av hur hela gruppen tar sig vidare in i säsongen, är just hur truppen är byggd. Nicklas Jonsson tog med sig halva Bele Barkarby till Uppsala med sportchefen Lars Järdös välsignelse. Det är i mångt och mycket Jonssons lag det här, hur väl stämmer den spelartruppen in på det som Svensson vill göra? Många frågor, få svar.
För att Sirius ska ta sig till slutspel krävs att samtliga spelare höjer sig jämfört med förra säsongen. Bland nyförvärven är det främst Maja Liljeroth från Linköping som sticker ut, en spelare som Sirius så klart hoppas ska producera. En annan intressant faktor är målvaktssidan där Jennifer Gräll föll tillbaka något efter ett fenomenalt 2015/2016. Med konkurrens från ambitiösa Emelie Cohen tätnar målvaktskonkurrensen som i princip var helt saknad i fjol. Det blir viktigt. Nya lagkaptenen Klara Molin har ett tungt ansvar på sina axlar då hon som 20-åring ska leda det här laget från turbulens till slutspel. Min gissning är att Sirius, likt i fjol, kommer att slåss om den sista slutspelsplatsen. Om Sirius klarar det? Jag vet faktiskt inte.