När Sirius slog Sandviken med 7–6 var det öppna dammluckor. Publiken bjöds på bandyunderhållning av högsta klass och jag trodde att det inte kunde bli roligare än så – men det blev det.
Gripen mot Sirius var matchen som hade det mesta – och lite till.
Det var tufft, tätt och grinigt och målchanser i mängder. Intensiteten och energin överträffade Sirius match mot Sandviken i tisdags. Det var en match helt i publikens och tv-tittarnas smak.
Sirius gjorde mål efter 31 sekunder och kunde ha haft 4–0 efter 26 minuter. Ja, det borde ha varit åtminstone 3–0, eller vad säger David Thorén som inte fick in bollen i öppen kasse från ett par meters håll?
Jag njöt framför tv:n. Roligare än så här blir inte en bandymatch.
Förstå mig rätt, men när Gripen vände 0–2 till 3–2 fick matchen ännu en dimension. En neutral åskådare vill förstås se mål och chanser under i princip varje minut. Sista målet gjorde Gripen, 4–4 efter 93.36.
Faktum är att Gripen kunde ha haft 4–2, eller till och med 5–2, under den första halvan av andra halvlek. Men, som sagt, här hände allt, och så kom nästa målvändning. Ett tag låg det spelare överallt och Gripen träffade ribban ett par gånger.
Domaren Daniel Labe släppte många situationer, men det var bland annat därför det blev en så intensiv bandy. Det är lätt att sådana här matcher blir sönderblåsta.
Nu är jag alldeles svettig, nästan som om jag själv hade spelat...