Vad har Hallstavik och Rospiggarna som inte Uppsala har? Varför åker det lika många människor från Uppsala till Hallstavik en tisdag kväll som Sirius och Almtuna har på sina hemmamatcher?
Frågor som är svåra att svara på, men jag ska göra ett försök.
Först ska man vara ärlig att säga att elitserien i speedway är exklusivt så tillvida att det är få matcher, den här säsongen färre än någonsin – bara sex grundseriematcher på hemmaplan. Den totala publiksiffran för klubbar som Almtuna och Sirius är alltså oerhört mycket större än Rospiggarnas, men den förklaringen håller inte hela vägen. Jag tror att det handlar om produkten.
För det första är matcherna på Parken i Hallstavik det bästa man kan uppbringa i en förvisso liten sport, det är världens bästa förare som kan ses på direktsänd tv från banor i Sverige och från GP-tävlingar i Europa och i Australien. Uppsalalagen i all ära, men klassen är inte densamma, inte ens i ett SM-finallag i basket.
Dessutom har speedwaysporten – och inte minst Rospiggarna – lyckats fånga alla åskådare, ung som gammal, kvinna som man.
På Parken kan man sitta på första parkett och äta riktig mat – alltså inte bara korv och hamburgare – och titta på matchen samtidigt. Den här säsongen har antalet sådana platser blivit fler och räkna med fullt på varje match, säkert 600–700 matgäster om man även räknar det gamla vip-tältet i startkurvan som är öppet för alla.
I Uppsala finns det ingen motsvarande anläggning.
En annan viktig ingrediens är blandningen mellan gammalt och nytt. Det doftar 60-tal på de flesta av arenorna i Sverige, även Parken i Hallsta, men i 2015-års tappning. Speedwaymatcherna har blivit en samlingsplats – alla åker dit. Ska man vara ärlig är det inte alla åskådare som följer varenda sväng, men det spelar ingen roll när upplevelsen ändå blir större än en fotbollsmatch på Studenternas.
Rospiggarna hade nästan 4 000 åskådare i snitt förra säsongen om man räknar även slutspelsmatcherna.
Det kan bli något liknande i år. Det hänger på vädret, för till skillnad från fotboll så tål inte en speedwaybana så mycket regn och då riskerar matchen att skjutas upp och det påverkar givetvis en publik som kanske har sex mil till arenan.
Sportsligt då? Jag tippade Rospiggarna som sexa av åtta lag i fjol och tyckte att jag kanske var lite optimistisk, men det visade sig att jag var pessimistisk i mina antaganden.
Den här säsongen har Rospiggarna ett bättre lag på papperet, men vis av erfarenhet från det här yrket så är jag ytterst försiktig och konstaterar att det "andra året" alltid brukar bli tuffare. Ett skadefritt Rospiggarna kan gå till semifinal, men då måste allt klaffa. Inget lag kommer att underskatta Rospiggarna i år – tvärtom.
Min guldfavorit är Vetlanda – ja, jag vet, det är ett förutsägbart och tråkigt tips, men guldet hamnar i Småland den här säsongen också.