Anders Carlsson kom in på Sirius kansli med ett leende, stora gester och en hel del ryggdunkningar och framåtanda.Det är ingen lågmäld, butter eller profillös tränare som Sirius har skaffat.
Anders Carlsson är Olle Gabrielssons, Thony Lindquists och Leif Klingborgs motsats. Han verkar vara en modern variant av Sten-Bertil "Westis" Westergren, tränaren som med många udda medel – bland annat ett jävlaranamma som få – nådde ganska så stora framgångar med Sirius på 80-talet.
Anders Carlsson vet vad jag talar om, han hade "Westis" som tränare.
"Westis" var bandyns svar på hockeyns Svenåke Svensson, tuff som få men med glimten i ögat. En gång, efter en ishockeymatch i Sundsvall, smet jag in i Almtunas omklädningsrum. Svenåke Svensson hade inte ens hunnit dit, men när han kom så räknade jag kallt med en utskällning. Jag skulle inte vara där – inte så tidigt efter en match, och särskilt inte när Sundsvall/Timrå vunnit med 6–2 ...
Svensson gick runt bland spelarna, klappade dem på axeln och sade några ord. Han kom fram till mig, klappade mig huvudet och sade att jag måste jobba hårdare i egen zon.
Ungefär så var han, "Westis."
Jag inbillar mig att Anders Carlsson är något åt det hållet, men jag har inga planer på att infiltrera omklädningsrummet på Studenternas.
Vad tycker jag om Carlsson som tränare? Ingen aning, det är mitt korta svar.
Men det kan bli bra – och då tänker jag på Michael Carlsson, som tränade Köping i drygt en säsong, blev tränare för VSK och vann SM-guld, och jag tänker på Jonas Rönnqvist som kom till Almtuna som purfärsk seniortränare och gjorde succé.