Lindsey Vonn i Hammarbybacken!
Jag fick gnugga mig själv i ögonen flera gånger för att tro att det var sant.
Att se världseliten i slalom göra upp om viktiga världscuppoäng i parallellslalom några stenkast ifrån där jag (numera) bor var en smått absurd upplevelse.
Här brukar jag träna intervall-löpningar på somrarna – och för inte allt för länge sedan så tog jag själv några åk i backen som Frida Hansdotter, André Myhrer och de andra nu snirklade ned i full kareta.
Det blev mer absurt än så.
Nere i mixed zon, strax intill målfållan, följde jag tävlingen precis bredvid legendaren Ingemar Stenmark. Först märkte jag inte på att det var han, utan det var när Lindsey Vonn kom fram mot räcket och en funktionär ropade: Ingemar det är någon som vill träffa dig! Som jag fattade.
Kort därefter blev jag omringad/undanknuffad av tv, kvällstidningar och andra som ville fånga mötet som aldrig tidigare ägt rum mellan två av de absolut största inom sporten genom tiderna.
När röken hade lagt sig och Vonn gett sig av berättade Stenmark för mig att han gillade tävlingen som ett event, men att han var tveksam till den sportsligt då han tyckte att disciplinen parallellslalom var alldeles för chansartad. Framförallt tyckte han att frånskjutet i starten fick för stor betydelse samt att åkarna sällan tränade på parallellslalom och att det därför inte kändes seriöst.
Jag kan nog hålla med honom till viss del, även om just startmomentet är något som i alla fall de svenska åkarna hade tränat mycket på inför den här tävlingen. Och det rådde inget tvivel om att det var rättvisa segrare i form av österrikaren Marcel Hirscher och schweiziskan Wendy Holdener som både visade upp en fulländad teknik.
Tävlingen i sig får annars ses som en stor succé ur svensk synvinkel, både sportsligt och arrangörsmässigt då de 6 700 biljetterna såldes slut långt innan tävlingsdatumet. I damklassen kom två svenskor på pallen i form av Hansdotter (tvåa och utökade sin ledning i slalomcupen dit parallellslalom inräknas) och Maria Pietilä Holmner (trea). Och i herrklassen fick Myhrer se sig slagen i finalen och få med sig 80 välbehövlig världscuppoäng.
Fenomenet med tävlingar i storstäder är inte unikt för parallellslalom. Sedan tidigare finns slottssprinten i Stockholm och för något år sedan avgjordes en Big air-tävling i Stockholms stadion. Lägg därtill att parallellslalom tidigare har avgjorts i Moskva och München.
Det här är ett sätt för vintersporterna att komma in i nya miljöer för att nå en ny publik och komma närmare sina stora sponsorer – och i just den här tävlingens fall göra reklam för alpina VM i Åre 2019 och för att mjuka upp opinionen för en eventuell OS-ansökan till det som är 2026.
Under gårdagen kom även beskedet att mycket talar för att parallellslalom-tävlingen återkommer nästa år i Hammarbybacken. Rätt om ni frågar mig.