Just därför får det ses som ett styrkebesked att Sirius går ut och faktiskt städar av Arameisk-Syrianska relativt enkelt med 5–0 i Södertälje.
Trebackslinjen var omdiskuterad efter förra veckans platta fall i Spanien mot Östersund (0–4). Desto bättre fungerade den mot just ett något sämre lag och det var aldrig något snack om saken. Kalle Larson ”myste” mellan Johan Eiswohld och Oscar Pehrsson samtidigt som Lukas Jonsson inte behövde rädda ett enda skott i matchen. Formationen visade sig lyckad och jag tror på en fortsättning mot Ljungskile på lördag även om den matchen på pappret blir tuffare än söndagens.
Framåt såg det också minst sagt bra ut med fem olika målskyttar bland annat. Stefano Vecchia har verkligen hittat rätt direkt i sin nya klubb och kan mycket väl bli säsongens utropstecken. Ian Sirelius, som haft en tung försäsong hittills, tycker jag också stod för en fin insats och han kom mer till sin rätt som wingback mot ett sämre motstånd jämfört med Östersund i lördags. Det är dock lite oroande att Alexander Nilsson "trampade igenom" som det heter och fick utgå i paus. Nilsson har överraskat alla, inklusive sig själv, med sina färdigheter som forward. Han gjorde mål och assist i första halvlek, men är nu tveksam till nästa match. Tur då att Dragan Kapcevic gjorde årets första mål sådär distinkt från nära håll som bara han kan. Skadorna är just nu, eller fortfarande rättare sagt, det största frågetecknet i Sirius.
Sirius gjorde en bra insats, men samtidigt är det så klart svårt att värdera när motståndet är en nykomling i division I. Jag tror ändå att det var mycket bra för Sirius att få den här matchen efter de båda förlusterna i Spanien. Självförtroendet studsade upp på topp och nu tror jag att alla vill ha den där avgörande matchen mot IFK Göteborg i sista omgången av gruppspelet. Ett av lagen kommer förmodligen klara sig vidare med ett kryss och efter den första omgången är det fördel Sirius. Kan IFK Göteborg svara nästa vecka?