Trots en miserabel förstaperiod på Hovet i fredags och att man inte lyckades stänga ned matchen i 3–1-ledning borta mot Vita Hästen i Norrköping i måndags. Nu känner man igen laget lite från fjolårssäsongen.
Det var i måndags Almtunas tuffa vecka inleddes. Under söndagskvällen var den över. Fyra matcher, varav tre på bortaplan, är som gjort för att prestationerna ska gå upp och ned men jag måste säga att Almtuna klarat det väldigt bra. Inte minst med tanke på att truppen är tunn. Ingen mer får bli skadad eller sjuk. Det som kanske saknas i spetskvalitet tar man allt som oftast igen med ett konsekvent och hårt jobb. Kväll efter kväll, allt som oftast i alla fall. Och nu är laget bara tre poäng från en slutspelsplats.
Jämnheten över tid har förbättrats avsevärt sedan inledningen på säsongen och sånt finns det alltid en rad förklaringar till men jag tror inte vi ska underskatta Linus Rotbakkens återkomst i laget. Nu gjorde han inte sin bästa match mot just Leksand kanske men oj vad stabil han är och vad många minuter han avverkar i backpar med klippan och lagkaptenen Per Svensson. Rotbakken anlände till förlustmatchen borta mot Tingsryd. Matchen efter inledde Almtuna den här perioden med poäng i fem av de sex senaste. Att släppa iväg Gimosonen till en seriekonkurrent (Karlskoga) till den här säsongen var ett felbeslut av Almtuna. Det har såväl sportchefen Björn Danielsson som tränaren Marcus Ragnarsson erkänt. Åtminstone med facit i hand. Jag tyckte det redan när beslutet togs men förväntade ju mig då att Uppsalaklubben hade tyngre namn på ingång. De kom inte.
Men det var ju Tony Mårtensson som den här säsongen skulle handla om med Almtunaögon sett. Det var han som skulle leda laget, åtminstone poängmässigt och det är precis vad han gör. 18 poäng på 19 matcher så här långt borgar för att han kommer att landa på närmare 50 poäng när grundserien summeras. Men, och det här kan låta konstigt, med tanke på det tidigare utlandsproffsets produktion; jag hade förväntat mig lite mer. Faktiskt. Han skulle vara den där X-faktorn i Almtunas powerplay och det hade han behövt vara i fredags mot AIK när Almtuna kunde tagit poäng om något eller några av de flertalet numerära överlägena utnyttjas. Sanningen är att väldigt få av Mårtenssons poäng kommit i numerära överlägen.
Med start på onsdag inleder Almtuna en ny tuff matchperiod (fyra matcher på åtta dagar) och man gör det i det Karlskoga som Rotbakken lämnade. Kan Almtuna behålla jämnheten? Och är det rentav av en nyttig back som återkommit som är Almtunas X-faktor?