I flera veckor har jag skrivit om Almtunas mörker.
Nye tränaren Nichlas Falk hade tagit en poäng av sex möjliga när hans lag åkte in på isen för att möta tabelltrean Västerås. Jag vet att Almtunas statistik hemma mot Västerås är bra – men det spelar ingen roll, det här var en gedigen Ais-insats mot ett bra motstånd.
Det är inget snack om att det här var Almtunas bästa match under Falk. Överlägset bästa.
Det har alltså ljusnat för det hårt prövade Uppsalalaget, men att ropa hej går inte. Det här var en match. Kom igen om ett par veckor.
Men Almtuna insats ska ha beröm, ganska mycket dessutom.
Det var fart i både passningsspelet och i det fysiska spelet. Efter matchen mot Björklöven talade Nichlas Falk om att spelet inte kuggade i. Nu var spelet som en oljad V8-motor – ja, nästan i alla fall. Jag ska inte överdriva, men sett till hur det har varit under några matcher var det här en milsvid skillnad.
Almtuna kan spela hockey, det visade man med eftertryck.
När det inte är gummiarmar och gelé i benen så matchar man de bästa lagen i åtminstone typ 50 procent av matcherna.
Jag imponerades av Alexander Lunsjö, poängkungen från division I som har haft (eller har) en tung förstasäsong i Almtuna, precis som Michael Haga hade. Man glömmer lätt bort att tekniske Haga var på väg att lånas ut till Wings under sin första säsong i Uppsala. Den andra säsongen kom han tvåa i hela seriens poängliga …
Almtuna har dessutom två riktiga matchvinnare i Viktor Hertzberg och Tony Mårtensson.
Hertzberg är delad fyra i allsvenskans skytteliga och Mårtenssopn ligger tvåa i poängligan efter Södertäljes Nicolai Meyer.
Det som talar emot Almtuna är det tuffa spelprogrammet. AIK hemma på onsdag, Leksand borta på fredag och så väntar bortamatcher mot Oskarshamn och Karlskrona lite senare.
Men kan Pantern spela jämnt med Leksand på bortais så kan väl en pånyttfött Almtuna göra det …