Håkan Lundh: Försvarsspelaren som blev skyttekung i Sirius

Det gick många rykten om hur det gick till när Sirius värvade ihop sitt stjärnlag under mitten och slutet av 1960-talet. Owe Bergström var finansiär och Knut "Åmål"-Persson lär ha åkt runt med en plåstpåse med pengar för att värva spelare. Sant eller inte, den ena storspelaren efter den andra kom till Sirius.

Hasse Selander var inte en av dem. Inte på det sättet i alla fall.

Han flyttade till Uppsala för att studera på lantbruksuniversitet vid Ultuna. Året var 1970 och Selander var landslagsspelare, men i stället för att spela i Sirius i näst högsta serien (med ambitioner att nå allsvenskan igen) hamnade han först i UIF.

Under de senaste åren har jag haft telefonkontakt med Hasses fru, Ann-Katrin, och jag visste att han drabbats av demens och en stroke. Han var inte talför, så jag kunde intervjua honom. I stället berättade Ann-Katrin om hur det var att komma till Uppsala.

Hasse Selander spelade nästan två hela allsvenska säsonger i Sirius – och den skicklige huvudspelaren och försvarsspelaren från Skåne blev forward eftersom tränaren "Totte" Furukrantz tyckte att det behövdes mer kraft i anfallet.

Jag har suttit på Studenternas läktare och sett Hasse Selander spela och tyckte att det var sorgligt när han lämnade för Halmstad BK. Men där fick han vinna SM-guld (1976) under ledning av Roy Hodgson och där blev han kvar – länge. Han satt även i HBK:s styrelse under en period.