Bandykul på Studenternas. En aktivitet som lockar massor av barn.
Den här krönikan hade varit ganska så onödig om det faktiskt hade varit så, att "alla" förstår sambandet mellan elit och bredd. Under alla mina år som sportjournalist på tidningen är det ingen i ledande (politisk) ställning som sagt något annat, men det har kommit "signaler" som tyder på en okunnighet, eller kanske en ideologisk ovilja att ens uttala sambandet.
När Ingemar Stenmark slog igenom 1974 exploderade intresset för alpin skidsport.
Plötsligt skulle alla ungar åka slalom. Jag minns själv hur det var. I den lilla backen på gatan där jag bodde skulle det åkas "slalom". Inte på skidor alla gånger. Själv hade jag en bambino (en liten sparkcykel, typ) som jag åkte med i backen – och skar ner i snön med hjulen. Många krascher blev det.
När Björn Borg vann öppna Franska 1974 hände det igen. Alla ville spela tennis – en "boom" som höll i sig i årtionden. Klubbarna kunde inte ta emot alla som ville börja spela.
Sambandet mellan elit och bredd är alltså otvivelaktigt. Men det behöver inte vara på världsnivå, som Stenmark, Borg och nu stavhopparen Armand "Mondo" Duplantis. De lokala "stjärnorna" betyder minst lika mycket. Det kan vara framgångar för IFK Dannemora/Österby i ishockey på 70-talet som får barn att börja spela, eller för den delen Sirius Bandy på 2020-talet.
Siriusspelaren Nils Bergström i den svenska landslagströjan.
Lek med tanken att Sirius Bandy ser sig tvingat att lägga ned elitsatsningen på grund av att seriespelet startar redan i början av oktober (verklighet hösten 2025) samtidigt som alla andra klubbar spelar inomhus. Man kan väl tycka att "vad spelar det för roll? Det är ju elit, och elit ska "gå runt" av egen kraft." Det må så vara, men lägger Sirius ned elitsatsningen så försvinner också barn- och ungdomsverksamheten. Kanske inte över en natt men på något års sikt. Hundratals flickor och pojkar som slutar att spela bandy och som i stället kan bli stillasittande.
Jag kan räkna upp massor av exempel på liknande scenarier i distriktet.
Barn som tränar bandy i Sundsvall. Sambandet mellan elit- och breddidrott är tydligt enligt UNT:s krönikör.
Jag menar inte att skattemedel ska pumpas in i Almtuna, Lurbo Ridklubb, Uppsala Basket och andra "elitföreningar" i form av "kontanta bidrag." Jag menar att politiken måste skapa förutsättningar även för en elitverksamhet i form av anläggningar som det anstår Sveriges fjärde största stad.
Ja, jag vet, det måste finnas pengar, det går inte att från den ena dagen till den andra bygga en bandyarena för en kvarts miljard, men vad skulle det kosta samhället (på sikt) om hundratals barn slutar med sin idrott? Barn behöver förebilder. Barn behöver en Joakim Persson att se upp till för att kanske över huvud börja spela fotboll.
Eller som en fotbollsknatte i 8–10-årsålderrn i Borlängelaget Slätta SK hördes säga på en uppvärmning under en cup i Sandviken: "Jag är Sirius, dom ligger faktiskt i allsvenskan."
Det senaste exemplet är vad de svenska pingisframgångarna i OS i Paris betydde för intresset bland pojkar och flickor. I Sunnersta AIF blev det i princip kö. Barn som kanske inte ens hållit i en pingisracket tidigare. Barn som ville börja spela bordtennis i stället för att sitta framför surfplattan eller mobilen. Allt detta tack vare Truls Möregårdh och de andra elitspelarna.
Kontentan: Ni som av olika skäl förnekar sambandet mellan elit- och breddidrott: Släpp sargen och kom in i matchen – om inte annat så för barnens skull.